fotbollsebola
jag har länge hävdat att jag är totalt ointresserad av sport i allmänhet och fotboll i synnerhet. men något har hänt.
det började med en pizza på old corner och slutade... eller nej, slutat har det ju inte gjort. vad det slutar med kan jag bara spekulera i. nåt i stil med den här mannen kanske? (kolla här om ni vill veta mer om honom.)
anyhow, där satt jag på old corner och tittade på sverige – trinidad tobago, naturligtvis helt ofrivilligt eftersom det faktiskt inte existerar ställen utan storbilds-tv i dagens göteborg, och plötsligt rycktes jag med i stämningen. fast ändå inte.
jag har insett att fotbolls-vm kanske inte är enbart av ondo ändå. man får ju faktiskt dricka hur mycket öl man vill. vartsomhelt och närsomhelst. och det är ju faktiskt ingen som vet att jag alltid hejar på fel lag och att jag nästan inte kan hålla mig från att gnugga både händer och fötter i en härlig kombination av förnöjsamhet och skadeglädje. för det här är ju tydligen överraskningarnas vm.
varför är det inte alltid såhär? varför är det inte oftare man får se tränare, kommentatorer, fan och hans moster och andra som har uttalat sig lite väl självsäkert slita sitt hår när fel (läs: rätt) lag vinner, eller i alla fall spelar oavgjort, mot våra fett överavlönade stjärnor?
jag är så jävla nöjd. det här är fotboll när den är som bäst.
hoppas ett gäng glada afrikaner som inte bryr sig om ära och pengar utan bara är där för att ha roligt (som jag hörde en kommentator säga angående ghanas spelare) tar hem hela skiten!
det började med en pizza på old corner och slutade... eller nej, slutat har det ju inte gjort. vad det slutar med kan jag bara spekulera i. nåt i stil med den här mannen kanske? (kolla här om ni vill veta mer om honom.)
anyhow, där satt jag på old corner och tittade på sverige – trinidad tobago, naturligtvis helt ofrivilligt eftersom det faktiskt inte existerar ställen utan storbilds-tv i dagens göteborg, och plötsligt rycktes jag med i stämningen. fast ändå inte.
jag har insett att fotbolls-vm kanske inte är enbart av ondo ändå. man får ju faktiskt dricka hur mycket öl man vill. vartsomhelt och närsomhelst. och det är ju faktiskt ingen som vet att jag alltid hejar på fel lag och att jag nästan inte kan hålla mig från att gnugga både händer och fötter i en härlig kombination av förnöjsamhet och skadeglädje. för det här är ju tydligen överraskningarnas vm.
varför är det inte alltid såhär? varför är det inte oftare man får se tränare, kommentatorer, fan och hans moster och andra som har uttalat sig lite väl självsäkert slita sitt hår när fel (läs: rätt) lag vinner, eller i alla fall spelar oavgjort, mot våra fett överavlönade stjärnor?
jag är så jävla nöjd. det här är fotboll när den är som bäst.
hoppas ett gäng glada afrikaner som inte bryr sig om ära och pengar utan bara är där för att ha roligt (som jag hörde en kommentator säga angående ghanas spelare) tar hem hela skiten!
Kommentarer
Trackback