jonna dignelius

imorse överraskade jag hela familjen (inklusive mig själv) med att helt utan täckning och med klar stämma deklarera att det är morgon! klockan 05:50. alla (även jag) vet ju egentligen att före 06:00 är det natt och först därefter börjar morgonen, men jag åberopar tillfällig sinnesförvirring och misstänker att min lilla missbedömning har något att göra med att jag för första gången sedan mitten av augusti inte behövt amma en enda gång under natten. jag befann mig helt enkelt i ett euforiskt tillstånd av något som kan liknas vid utsövdhet. då jag ganska snart insåg att jag i det obefintliga ljuset måste ha sett fel på klockan var det redan för sent, ty när man väl gett lillhemulen grönt ljus att kickstarta dagen så finns det ingen återvändo. vi har följdaktligen varit uppe sedan dess. jag och fadern alltså. den lilla har redan gått för att vila förmiddag.