jonna dignelius

idag har jag varit en riktig papphammar-mamma. jag gick ut starkt och lyckades redan tidigt i morse spruta bröstmjölk i ansiktet på mig själv, fråga mig gärna hur men förvänta er inget svar. efter det höll jag mig lugn och sansad en lång stund, åt frukost, duschade och klädde mig själv och min lilla fruktambrosia för en promenix på stan.
på haga nygata var jag igång igen. mitt framför en fullsatt uteservering överraskade jag alla genom att få handväskan att lossna från axelremmen. jag blev så förvånad över mitt tilltag att jag fortsatte att gå en bit och var tvungen att backa några steg för att plocka upp mina tillhörigheter. jag kammade hem flera buskispoäng och spridda skratt hördes från mina åskådare.
väl hemma igen gav jag mig på konststycket att laga korv och makaroner. det må låta enkelt, särskilt om man som jag har en kockutbildning att falla tillbaka på. men icke sa nicke.
jag började med att noggrannt mäta upp makaronerna, för att först därefter komma på den briljanta idén att sätta på vatten att koka dem i. så jag slet fram vattenkokaren, fyllde den med vatten... och ställde den på plattan. och så vidare.
snart ska jag gå och lägga mig. det är ju en dag imorgon också. en dag i amningspsykosens tecken.