jonna dignelius

jag brukar inte vara sen att häckla och skuldbelägga fadern när hemulbarnet råkat ut för mer eller mindre allvarliga olyckor on his watch. det ska jag sluta med. ty igår, när det var jag som körde föräldraskap kamikaze style, kom han inte med en enda vass kommentar och det fanns inte ens en tillstymmelse till anklagande tonfall när han upprepade gånger fick intyga att sånt händer alla någon gång och det gick ju bra. det behövdes inte heller. jag har lyckats uppbåda dåligt samvete så det räcker helt på egen hand.
vad som hände? jo, hör nu på god vänner så ska jag för er berätta... jag hade den lilla i famnen och tittade åt ett helt annat än jag gick och rätt som det var krockade vi med en lyktstolpe. jag klarade mig oskadd medan det stackars barnet fick ta smällen. rakt i pannan. jag kommer aldrig glömma blicken jag fick av henne innan hon började gråta. high score i dåligt föräldraskap.