analyse this

nu har blödigheten nått någon slags all time high. i morse på bussen blev jag alldeles tårögd redan på sidan tio, när sara har en utläggning om kärleken till sitt barn, i bitterfittan som jag äntligen har fått sätta tänderna i efter att ha plågat mig igenom david eberhards i trygghetsnarkomanernas land, mer om den vid ett annat tillfälle. nu vänder väl alla gamla korrläsare sig i sin grav över den förra meningen, och att sätta tänderna i bitterfittan låter ju för övrigt lite si och så när jag tänker efter. nåväl, blödighet var det...
nyss mölade jag i mig ett par hekto ost i min ensamhet en stund av kvalitetstid med mig själv, den lilla sover och den stora är på after work, medan jag gluttade lite på rapport eller aktuellt, vilket av dem det nu är som är längre och mer fördjupat. i ett inslag om sjuksköterskornas löner intervjuas barnmorskorna på förlossningen i mölndal och jag gräver naturligtvis omedelbart ner mig i nostalgi över timmarna då jag födde hemulbarnet. och blir lite tårögd. sen hycklar hillary clinton loss om att hon ska bli någon slags förkämpe för all världens kvinnor och så får vi se afghanska kvinnor och barn som lever i misär. tårögd igen.
är det måhända dags att söka hjälp när man inte ens kan se på nyheterna utan att bryta ihop?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback