var det munnen?!
kanske för att din egen stora skräck är att slå ut en tand? det är en av mina i alla fall, därför petar jag alltid lite extra på tänker vid fallolycka o dyl. till barnens stora förtret.
bra, fortsätt med det, och säg till pedagogerna på hrönns förskola (där hon börjar om två månader!) att de också ska göra så.
jag har själv slagit ut en fruktansvärd massa mjölktänder och även fått sy fast mitt tandkött igen och jag hyser en ENORM skräck, fobi, rädsla, panik för att Elsa ska slå ut en tand. Jag klarar inte av när hon slår i munnen. Vid ett tillfälle då jag var själv med Elsa så slog hon i munnen och det kom blod. Jag tryckte henne mot mig, storgrät och kunde inte titta på henne. Jag kunde inte göra något, förutom att ringa min mamma som fick vända om på väg hem från jobbet och åka till oss istället. Sebastian hann dock först, tog nog bara en kvart för honom. En kvart som jag inte ens tittade på mitt stackars barn eftersom jag inte vågade se allt blod och alla tänder som hängde löst. Så illa var det naturligtvis inte utan hon hade bara slagit i läppen lite så det kom blod men det hjälpte ju inte just DÅ.
Idag hanterar jag det lite bättre, jag kör in handen i munnen på ungen och känner att allt är kvar, sen kan jag börja andas igen, och resa mig upp från golvet där jag fallit ihop av rädsla.
Så det är inte bara du.
jag inbillar mig, efter att tandhygienisten sa att man ska uppsöka tandläkare varje gång barnet slår i munnen så att det börjar blöda, att även om alla tänder sitter kvar så kommer de att dö och trilla ut senare och att de permanenta tänderna som ligger och lurar där under också ska vara skadade.