jonna dignelius

jag tycker precis som "alla andra" att det är helt fantastiskt att "vi" kan skicka ut folk i rymden – och få hem dem helskinnade igen. men ännu mer fantastiskt tycker jag nog faktiskt att det är att det första som slår en när man tänker sig själv in i situationen som astronaut (eller kosmonaut för den delen) är frågor som "men hur är det egentligen att bajsa i tyngdlöshet?" eller "kan man knulla i rymden?".
vad spelar det för roll att vi är den enda arten som kan tillverka redskap (och alla de där andra klyschorna som brukar användas för att definiera oss som skapelsens krona) när vi ändå har precis samma intressen som... tja... exempelvis rövsniffande och dominansjuckande hundar.

jag kan inte annat än beklaga den miserabla bildkvaliteten, men under omständigheterna (fylla, mobilkamera samt soft belysning) tycker jag ändå att jag har lyckats ganska bra. visdomsorden hittade jag på en kakelplatta på toaletten på dancing dingo*, och jag tycker att de på ett fint sätt ger en fingervisning om min (brist) på humor.
senare på kvällen lyckades jag för övrigt hälla ut en hel öl rakt i skrevet på mig själv – ingen true warmth där inte.

*ja, jag vet att det klingar nästan lika illa som crazy horse – men eftersom jag inte är ordförande i ett politiskt ungdomsförbund får jag besöka vilka hak jag vill.

upptäckte av en slump att jag haft exakt 200 unika besökare på bloggen. inte illa med tanke på att jag lagt ner själ och hjärta på den i över ett år nu. eller? iofs har jag ju inte uppdaterat den så ofta att det stör, så jag antar att jag har mig själv att skylla för att jag inte har blivit erbjuden jobb som krönikör för ett glansigt månadsmagasin ännu.

andra intressanta(?) statistikfakta är att jag totalt haft ca 600 besök, vilket innebär färre än två besök per dag, samt att varje besökare inte kommer tillbaka mer än i medel tre gånger.