jonna dignelius

för om en månad får vi nycklarna till vår nya lägenhet! då kan ni borra i betong nätterna igenom och köra sand och grus i tvättmaskinerna hur mycket ni vill, cuz we'll be long gone! woohoo!

idag har både far och dotter fått sin femmånadersvaccination. alla blev mycket förvånade när syster marianne tappade första sprutan rakt ner i pappas hand. tur att ingen av oss lider av blod- eller nålfobi.

den lilla mazarinen tycks tro att babysittern är någon slags toalettstol. det tyder väl i och för sig bara på att hon sitter skönt i den och kan slappna av, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är en smula irriterande att hon håller bajsfest så att det står härliga till varje gång hon får sitta i den en lite längre stund medan jag tar en dusch.
eller, förresten, let med rephrase... det är inte det att hon bajsar som är problemet utan fenomenet att det åtsmitande tyget får bajset att pressas upp längs sidorna och ryggen på henne så att hennes stackars mamma tvingas hålla saneringsfest i en timme efteråt.
nu har jag inte vågat ha henne i sittern på två dagar (igår skötte jag min hygien med baby-våtservetter och idag fick hon ligga på badrumsgolvet medan jag spolade av mig). följdaktligen har hon inte heller bajsat på två dygn nu. vi får väl se vem som kan vänta ut den andre längst.

hej, jag är jätteliten och vinglig men jag ska prompt sitta upp i vagnen ändå. får jag inte det så skriker jag mig upp i brygga och gör din dag till en enda stor prövning.

glöm gångjärnen, nu är det digitala siffror som gäller. klockradion och micron is the shit. det är bra mitt barn. skaffa ett välbetalt jobb med teknisk inriktning och försörj din mamma på ålderns höst.

dagen har gått i ätandets och bajsandets tecken. jag har ätit två portioner smörgåstårta, tre portioner marängtårta, en fjärdedels påse twist och säkert ett halvkilo lösgodis, men inte bajsat mer än vanligt. den lilla hallongrottan har däremot inte ätit mer än vanligt men bajsat som om det inte fanns en morgondag. uppför ryggen. i tröjan som i sin tur kladdade av sig på huvudet. i alla blöjor vi hade med oss så att hon till slut fick ha en itsy-bitsy-teenie-weenie-mini-blöja som vi hittade i botten på skötväskan och som är för barn som väger typ fyra kilo på sig på vägen hem. hade hon bajsat en gång till hade hon fått låna en binda av mormor eller åka hem inlindad i en presenning.

är det bara jag som blir provocerad av att läsa att jean-marie le clézio får nobelpriset i litteratur med motiveringen att han är uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen? nu har jag ju (naturligtvis) inte läst hans böcker men det är ju så djefvla uppenbart att ingen fattar vad han skriver, så för att verka kultiverade ger horace & co honom ett nobelpris och för att ytterligare förvirra pöbeln ordbajsar de sedan ihop en helt trippad och intetsägande ordbajsmotivering.

under loppet av en halvtimme lyckades jag idag utsätta min lilla skaftöskorpa för livsfara vid åt minstone tre tillfällen:

1. jag parkerar barnvagnen bredvid ett blomsterarrangemang och går för att köpa fika. när jag kommer tillbaka upplyser min dejt mig om att hon just fått hindra mitt barn från att äta av murgrönan som hänger ner i vagnen.

2. jag är nära att lägga min dotter på en kudde där en sprav (läs: potentiell bärare av salmonella- och fågelinfluensasmitta) just bajsat.

3. under tiden jag sanerar fågelbajskudden, och alltså inte har 100% uppmärksamhet på min avkomma, lyckas hon få tag på en taggig pinne (från samma dödsplantering som ovan) och stoppa den i munnen.

ring socialen! vem vet vad kamikaze-mamman tar sig för härnäst?! anlitar hungriga vargar för barnvaktsuppdrag? bjussar på smakportioner av änglatrumpet och lömsk flugsvamp? säljer ungen till organhandlare?

min lilla mandelkubb har skaffat sig en ny hobby. gångjärnsspotting. ja. gångjärn är det intressantaste i världen för tillfället. kan man annat än älska någon som blir lycklig av att stirra på ett gångjärn?

Min lilla vaniljdröm har lärt sig att spotta iväg sin napp jättelångt och på samma gång åstadkomma ett ljudligt plopp. Det i kombination med att hon kommit på ett nytt genomträngande gnälljud och helt slutat sova är fantastiskt roligt tycker både jag och hennes pappa.

ska det vara så här? ska det ta lika lång tid att få barnet att somna in som den tid det sedan sover? vad är det som är så hemskt med att sova?