jonna dignelius

i morse strax före klockan halv sex åkte jag spårvagn. inte för att det är roligt att vara ute i offentligheten den tiden på dygnet utan för att mitt jobb är att kliva upp före fan på morgonen och göra mackor och annat smått och gott åt folk som är ute och rör på sig i mer kristlig tid.
i vilket fall som helst... där satt jag på spårvagnen och tyckte synd om mig själv och läste lite över axeln på en man som hade orkat plocka med sig en tidning. när han uppdaterat sig på senaste dygnets händelser kom han till vad som i hans värld verkade vara morgonens höjdpunkt - sudokut. och jävlar vad snabb han var.
jag såg honom börja lite lojt med att sätta en fyra ganska långt ner mot vänstra hörnet och efter ungefär lika lång tid som det tar för en normal person att blinka, eller för en ninja att brygga en kanna te och bre ett par smörgåsar, hade han fyllt hela planen med siffror. jag var extremt imponerad - tills jag upptäckte att min blinkning hade varat från bellevue till centralstationen, alltså ungefär nio minuter.

jag satt just och okynneskollade på the ellen degeneres show istället för att duscha, klä på mig och/eller göra något vettigt av den här dagen. ellen är för övrigt rätt fräsch för att vara tant, vilket vi ju nu lärt oss att man blir vid typ femtio. men nog om det, för idag var det i vilket fall som helst super bowl-tema hos ellen och hon visade en bunt gamla super bowl-reklamfilmer.






those were the days. varför är all reklam så tysk, tråkig och dubbad nuförtiden?