fem sekunder av lycka eller jag hade ju i alla fall tur med vädret
jag passade på att fylla år idag och det firade jag med:
praktiskt prov – jag fukkade upp det mesta. kycklingen var visserligen både saftig och "läckert gyllenbrun", men rotfrukterna var för osalta och såsen för hårt reducerad, och inte blev det bättre av att hela upplägget rasade när jag ställde fram tallriken.
att bli våldgästad – olivers mormor har en läggning åt det på gränsen till neurotiskt ordningssamma hållet. det har inte jag. vilken otur då att jag inte hann mer än att komma innanför dörren och plocka upp posten från dörrmattan innan jag såg en välbekant figur smyga förbi utanför fönstret. i paniced. vart börjar man när man har disk i hela köket, 15 kg tvätt på torkställningen mitt i vardagsrummet och mat att förbereda innan de föranmälda gästerna dimper in om en halvtimme? jag började i fel ände med att göra kaffe och prata om mattor och porslin samtidigt som jag försökte smygstäda mig fram genom misären och göra mitt bästa för att låta bli att lägga all hjärnkapacitet på att undra över vilka tänkbara scenarion som var orsaken till att oliver fortfarande inte hade kommit hem från jobbet. "hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete" kommenterade den gamla uven.
presentbesvikelse – innan jag visste ordet av stormade familjen, inklusive hunden, in. mamma styrde upp kökseländet och oliver kom hem och räddade situationen genom att samla övriga gratulanter i vardagsrummet och med effektivt kallprat avleda uppmärksamheten från kaoset. jag hann till och med med en cigg på balkongen(, hunden följde med ut och revirmarkerade mina krukväxter som är förpassade ut på balkongen på sommarferie, men jag tycker om honom ändå,) innan det var dags att öppna presenter. allt var till förnöjelse, inte minst den tjejiga telefonen som jag har suktat efter sedan jag någon gång under sommaren förvandlades till teknik-freak och prylflata. materiellt välstånd är bättre än lyckopiller, ja jag säger då det. men vad upptäcker jag? den oansvarsamma, och säkerligen underbetalda, sommarjobbaren som packat lådan har "glömt" att lägga skicka med ett batteri till telefonen. jag ringer till kundservice, men nej nej, där har de precis stängt. jag som hade tänkt flasha med min nya kärlek redan imorgon. det här är ju fanimej värre än om jag aldrig hade fått telefonjäveln.
jaja, what goes around comes around. jag antar att det är dags att börja jobba på det där med karma.
praktiskt prov – jag fukkade upp det mesta. kycklingen var visserligen både saftig och "läckert gyllenbrun", men rotfrukterna var för osalta och såsen för hårt reducerad, och inte blev det bättre av att hela upplägget rasade när jag ställde fram tallriken.
att bli våldgästad – olivers mormor har en läggning åt det på gränsen till neurotiskt ordningssamma hållet. det har inte jag. vilken otur då att jag inte hann mer än att komma innanför dörren och plocka upp posten från dörrmattan innan jag såg en välbekant figur smyga förbi utanför fönstret. i paniced. vart börjar man när man har disk i hela köket, 15 kg tvätt på torkställningen mitt i vardagsrummet och mat att förbereda innan de föranmälda gästerna dimper in om en halvtimme? jag började i fel ände med att göra kaffe och prata om mattor och porslin samtidigt som jag försökte smygstäda mig fram genom misären och göra mitt bästa för att låta bli att lägga all hjärnkapacitet på att undra över vilka tänkbara scenarion som var orsaken till att oliver fortfarande inte hade kommit hem från jobbet. "hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete" kommenterade den gamla uven.
presentbesvikelse – innan jag visste ordet av stormade familjen, inklusive hunden, in. mamma styrde upp kökseländet och oliver kom hem och räddade situationen genom att samla övriga gratulanter i vardagsrummet och med effektivt kallprat avleda uppmärksamheten från kaoset. jag hann till och med med en cigg på balkongen(, hunden följde med ut och revirmarkerade mina krukväxter som är förpassade ut på balkongen på sommarferie, men jag tycker om honom ändå,) innan det var dags att öppna presenter. allt var till förnöjelse, inte minst den tjejiga telefonen som jag har suktat efter sedan jag någon gång under sommaren förvandlades till teknik-freak och prylflata. materiellt välstånd är bättre än lyckopiller, ja jag säger då det. men vad upptäcker jag? den oansvarsamma, och säkerligen underbetalda, sommarjobbaren som packat lådan har "glömt" att lägga skicka med ett batteri till telefonen. jag ringer till kundservice, men nej nej, där har de precis stängt. jag som hade tänkt flasha med min nya kärlek redan imorgon. det här är ju fanimej värre än om jag aldrig hade fått telefonjäveln.
jaja, what goes around comes around. jag antar att det är dags att börja jobba på det där med karma.
Kommentarer
Trackback