jonna dignelius

jag tror att jag har fått rökhosta. eller så är jag förkyld. vem vet? inte du. vem vet? inte jag. vi vet ingenting nu, osv... i all oändlighet.
anyhow, alla vet vi ju att det är tufft att röka. men hur tufft är det egentligen med rökhosta? jag har funderat lite fram och tillbaka, och personligen får jag associationer till läderhud, hårläggningsvätska och krispiga heltäckningsmattor när jag tänker på det. och, tja... nu när jag tänker igenom det en gång till så är det ju faktiskt inget fel i det. det sägs ju att 80-talet är här för att stanna. så jag antar att det bara är att tuta och köra.
rökhosta, here i come!

jaha, här sitter man fast. likt en sagoprinsessa (dock utan rosa klänning, långa guldlockar och andra prinsessattribut), instängd i sitt torn och dör av tristess eftersom avgrunden utanför porten (som sedan någon bestämde att det var dags att rusta upp gårdarna har ersatt den tidigare fullt fungerande och av allt att döma väldränerade stenläggningen) efter de senaste dagarnas engelska mördarregnoväder har förvandlats till en vallgrav.
vad hände med sommaren?! varför är det alltid dåligt väder när jag är ledig och hur mycket ska vi slå vad om att det kommer bli indiansommar så fort jag börjar jobba heltid?
gnäll, gnäll, gnäll. nu ska jag gå och ta livet av mig. eller kolla på värdelös day time tv.

hur kommer man på att fåglar i gladiatorkläder verkar vara en bra affärsidé? är det en bra affärsidé? eller står det bara ett par bisarra fåglar i fönstret för bosses pengatvätt och häleriservice ab ska se ut som en riktig antikaffär, med eh... riktiga varor? frågorna är många. svaren är få.