home at last

borta bra men i bergsjön bäst. efter ett par veckor på semestrande fot, i tur och ordning hos babyhemulens faster, farmor och mormor, är vi äntligen hemma och vilar upp oss. när vi klev in genom dörren drog den lilla honungskaramellen en lättnadens suck och fyrade av sitt bredaste tandlösa leende. mest av allt verkar hon ha saknat sin babysitter. det är skönt att någon kan glädjas åt de små sakerna i livet så här i konsumtionshetsens tidevarv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback