jonna dignelius

lillhemulen (som varje kväll sedan späd ålder gäspat stort, gnällt, tiggt och bett om att få gå och lägga sig klockan sex) är fortfarande uppe och håller låda. klockan är snart åtta och jag fattar ingenting. inget fredagsmys med på spåret för mig med andra ord.

varför är min unge så knasig? varför har hon så svårt att koncentrera sig när hon ska äta? varför ska jag vara tvungen att låsa in oss i ett tyst och mörkt rum, lägga henne på rygg, ställa mig på alla fyra ovanför henne och köra "pennan i flaskan"-style med bröstet när jag ska amma henne?

vi har nu även introducerat kuvert, både vadderade och vanliga, samt blompapper i snorhyvelns kost. inga kvävningstillbud eller allergiska reaktioner hittills.

toapappret var förresten både oblekt och oanvänt. no worries.

jag var på "tio år sedan vi slutade nian"-fest på hotell bogesund i lördags. det var roligt. och konstigt. och för 295 kronor fick man äta hur mycket tacos man ville.
bland dem som fortfarande umgås på regelbunden basis hade det hållits vadslagning om hur många och vilka som skulle komma. jag hörde tydligen till högoddsarna och genom att närvara vid eventet sabbade jag mången tipskupong. det var otippat. jag som blev så exalterad när inbjudan damp ner i brevlådan.

häromdagen stod jag i badrummet, med huvudet uppochner, med kökssaxen i handen. och precis när jag skulle till att klippa av en decimeter eller två av skatboet jag har på huvudet vaknade det lilla tom och jerry-kexet. good or bad? det lär vi aldrig få veta.

medan mor som bäst tömde bokhyllan och dotter minst lika koncentrerat sittränade och lekte med sina nya fingerdockor hördes plötsligt en harang från köket. den kom från far som med liv och lust satt igång projekt göra rent ugnen. eftersom han är en mycket noggrann man och vi dessutom snart ska flytta tog han loss ugnsluckan för att kunna göra rent mellan glasen. naturligtvis bestämde sig gud omederbart för att straffa honom och såg till så att glaset gick i en miljard bitar. resten av eftermiddagen gick åt till att sanera köksgolvet.

betyder det förresten att man städar för sällan om ens unge vid sex månaders ålder fortfarande tittar oigenkännande på dammsugaren och blir rädd och ledsen när man startar den?

jag: får mamma se vad du har i munnen? säg aaah...
lillhemulen: mmm!

jaha, då har hon ätit sin första bit toapapper.

ärligt talat, hur kul är det att se ut som en bakfull quasimoto vid 26 års ålder? just det, inte särskilt, så jag måste verkligen göra något åt min dåliga hållning. ett steg i rätt riktning kanske vore att sluta sitta som en kondor med datorn i knät när jag bloggar.

äntligen är det vår tur att få lite utdelning på karmakontot!

- vi får nycklarna till nya lägenheten tidigare utan att betala extra
- vi får en massa schyssta 50-talsmöbler av den gamla innehavarens barn
- den här gamla kvarten gick precis igenom besiktningen utan anmärkning

woohoo! jag funderar allvarligt på att knäcka en flaska bubbel när min lilla gustav adolfsbakelse ammat färdigt för dagen. woohoo! woohoo!