jonna dignelius

jag vill i förväg påpeka att jag har inte har varit på gamle port mer än tre gånger. första gången när jag var blott ett barn och var där och åt grillad lax med min ömma moder. andra gången när jag fortfarande var blott ett barn, dock myndig, och var där och drack en stout med mina vapendragare. tredje gången var igår. fjärde gången blir det nog ingen.
en röst från det förflutna/föreningen grunden/mina kondiskollegor hörde av sig och frågade om jag ville följa med ut och ta ett glas. efter en stunds (o)moget övervägande lämnade jag man och god-natt-ammad fyramånadersbebis hemma och åkte helt solokvist in till stan. det kändes mycket underligt och redan på spårvagnen fick jag lite panikångest, men kvällen gick ändå över förväntan.
jag satt helt avslappnat och konverserade över ett glas av husets billigaste vita vin och kollade bara telefonen femtioelva gånger. när jag kom hem efter tre timmar på grönbete var alla fortfarande vid liv. min bättre hälft hade knappt ens hunnit märka att jag varit borta och mini-me hade definitivt inte saknat mig eftersom hon sovit som ett litet vedträ hela tiden.