not so fucking alternative
vad ska jag nu hitta på för att chocka er? har jag förresten berättat att jag bjudit henne på spenat två hela månader innan ettårsdagen? (som om det skulle imponera på er hårdsaltade sojakorvsmammor.)
haha, spenat har jag faktiskt inte vågat och jag väntade med i stort sett allt salt tills efter ettårsdagen så jag är nog inte så kontroversiell på den fronten heller. Förra veckan fick hon äta rödbetor första gången. Men jag har fått höra att spenat inte är farligt om man tillagar det rätt. Jag vet bara inte vad rätt är.
Sen är väl det mesta ofarligt i små mängder, så länge hon inte börjar få smutta champagne eller äta glas-kyckling så ska det nog vara lugnt.
Eller glutamat! Glutamat är djävulens påhitt och borde totalförbjudas! Elsa kommer aldrig i sitt liv få äta något med glutamat i och vi håller, sakta men säkert, på att utesluta det helt ur våra liv också.
Jaa... Vår unge sockerbombades ju vid 8(?)-9 månaders ålder med Sias apelsinchoklad och chokladsås. Wrong, wrong, wrong...
lina: nej, jag vet inte heller vad rätt sätt är. jag körde baby-spenat (säger väl sig självt att bebisar kan äta det)i en pastarätt.
ingen champagne säger du? hm. ja, vi får väl sluta med det då.
eva: jag måste erkänna att jag blev lite chockad när jag läste det inlägget. så du leder nog. eller nej förresten, puré på persikohalvor i sockerlag ligger nog i topp. ni vet vem.
Det verkar roligt att ha barn. Tävla om vem som stoppar i ungen mest dåligheter. Som den tävlingsmänniska man är så hade jag nog vunnit. Mina ofödda barn ska vara glada över att de inte finns.
Egentligen är det en tävling om vem som ger sin barn bäst mat men eftersom vi är svenska och ridna av Jante så blir det lite konstigt.... så vi rackar ner på oss själva och varandra för att vi ger våra barn spenat, rödbetor och sushi.. dessa hälsofaror.
Idag fick Elsa spenat. Inte ens tillagad utan spenatsallad! Undra om det är värst av allt..
Tjohoooo! Tävling!
Det sämsta jag ger ungen hemma är nog Persillade.
Jag har även gett honom kyckling EFTER glaslarmet....
äh, han fyller ju snart ett år, och då tål de ju hur mycket salt som helst :)
vi har också ätit kyckling efter glaslarmet, och konstigt nog har ingen jag pratat med tyckt att jag är en ansvarslös mamma. vart är världen på väg? vad hände med att ge varandra prestationsångest och dåligt samvete?