jonna dignelius

baserat enbart på förutfattade meningar har jag sedan första stund sagt att jag aldrig skulle kunna tänka mig att bo i backa eller frölunda. jag vill helst inte bo i en förort överhuvudtaget, men just de två har jag fått för mig ska vara värst. på sista tiden har mina fördomar angående den sistnämnda bekräftats.
häromdagen tvingades jag besöka swedbank på frölunda torg. hujedamig. jag såg ett par killar som bytte och åt nävvis med tabletter utanför apoteket och framför mig i kön på bankkontoret stod en tjej iklädd spetslinne och strass-bh. ingen kofta eller jacka så långt ögat nådde. ok, jag vet att det ger stofil-poäng att anmärka på att folk går för lättklädda, men det är ju för guds skull inte ens vår på riktigt ännu. det är faktiskt inte ok. dessutom var man tvungen att stå i en fålla tillsammans med tjugofem-trettio andra personer och utbyta luftburna smittor i väntan på sin tur, eftersom kölappssystemet tydligen ansågs överskattat.
idag var jag på torget gud glömde igen. det första jag möttes av var en heroinpåverkad kvinna med neonorange naglar som satt på huk och pratade med sig själv mitt framför entrén. sen gick det visserligen inte utför, men det blev inte mycket bättre heller.
note to self: ta hellre omvägen via centrum nästa gång det ska göras ärenden. även om frölunda (nästan) ligger på vägen hem. för den mentala hälsans skull.