ettårskris
idag tog jag ett bad med lillnos. mellan tvål-i-ögonen-incidenter och höga svallvågor högg det till lite i hjärtat. var det verkligen mindre än ett år sedan den här stora, vilda amfibien tog sitt första bad i den beiga lilla badbaljan? tio dagar gammal och med navelstumpen kvar. kommer det fortsätta gå så här fort? jag är fortfarande helt säker på att det stackars barnet inte kommer få några småsyskon, men jag kan ändå sträcka mig till att erkänna att det ligger något i det chong sa. kan jag inte få ha en unge som är en yttepyttebebis och en ettåring och ett stort barn på samma gång?
HAAA! Jag har sagt det! (fast du är ju inte medlem på vmb så du kan ju inte veta det). Den perfekta lösningen för oss som antingen inte vill ha fler barn eller helt enkelt inte vill ha barn så tätt är ju att vi genmanipulerar barnen till att på sin 13-månaders-dag (eller kanske mitt mellan ettårsdagen och 13mån dagen) går tillbaks till att bli nyfödda, är det i 1-3 månader (man kan få välja) och går sen tillbaks till att bli 14-någonting månader. Erkänn bästa idén någonsin! Då skulle man få alla behoven tillgodosedda och det skulle födas färre barn som är liiiite tätare födda än föräldrarna egentligen velat. Perfekt! (vi vill ju ha småsyskon men inte än på fem år kanske, det ses ungefär som lika konstigt som att inte vilja ha fler barn alls)
nej, det är konstigare. ska man ha fler barn kan man lika gärna ha det gjort på en gång. så att man kan lämna sömnlöshetens och räkryggarnas land bakom sig en gång för alla sen.
ah, fast min bror är fyra år äldre än mig och jag har tydligt sett bilder på när jag är något halvår och han badar (med) mig. Skitpraktiskt att ha en hjälpande hand liksom. Om jag skaffade ett till barn inom en snar framtid skulle det bara kännas som att de hade för lika behov och att jag inte kunde uppfylla dem alla tillräckligt bra.