jonna dignelius

nu har jag gått och irriterat mig hela dagen. och kvällen. så här kommer ett långt, osakligt och säkerligen också osammanhängande fy-fan-vad-jag-stör-mig-på-bvc-jag-ska-aldrig mer-gå-dit-inlägg.

eftersom vi inte hade något bättre för oss i förmiddags så gick vi på ett spontanbesök till bvc. vi tänkte att det kunde vara kul att se hur lång och tung hemulen blivit så här i halvtid inför nästa planerade besök. hon hade vuxit hela fem centimeter sedan ettårskontrollen för tre månader sedan. och gått upp trehundra gram. sköterskan var inte jätteimponerad. in fact var hon så oimponerad att hon utgick från att a) ungen hade varit sjuk eller b) vi svälter henne. (facit: ingetdera. hon är ett av de friskaste barn jag känner till och hon får precis så mycket mat hon vill ha, varken mer eller mindre.) sen kom det:
- ammar du?
- ja.
- ammar du på natten?
- ja.
- du kanske borde sluta med det då.

grattis anna wahlgren till att du har lyckats indoktrinera även bvc med dina metoder. varför ens anställa utbildad personal? tänk så mycket billigare det hade blivit för landstinget om de rekryterat direkt från forumet istället.

här någonstans borde vi naturligtvis ha frågat vad hon tyckte att vi skulle göra istället för att amma hemulbarnet när hon vaknar på natten, men jag antar att vi båda blev lika paffa över hennes något otippade lösning på problemet. om man nu kan påstå ett glatt och aktivt barn som klättrat på längkurvan och faktiskt ökat, om än inte så mycket, i vikt utgör någon form av problem. istället sa jag, kanske något icke-konstruktivt med tanke på att jag faktiskt läst en kurs i retorik som elevens val för ungefär ett decennium sedan:
- då lär hon (läs: vi) inte få mycket sömn.
- eller så kommer hon sova bättre. och äta bättre på dagen. och gå upp i vikt. du vet, hon vaknar inte för att hon är behöver äta utan för att ni lärt henne att hon får göra det.

ja, för det verkar ju logiskt att hon skulle välja bort nattsömn för att istället vara uppe och okynnesäta på nätterna. inte ens jag är uppe och äter på natten, trots att jag är ganska säker på att ingen skulle försöka hindra mig. men ok, det är möjligt att det skulle få henne äta mer på dagen. det verkar dock mindre troligt att hon kommer sova bättre när hon är hungrig. helt säkert är iallafall att jag skulle få magsår och andra stressrelaterade åkommor av att vara uppe och bråka med mitt barn i stället för att ligga i min säng och sova på nätterna. går upp i vikt gör hon ju förvisso redan, men om det skulle få henne att gå upp mer ställer jag mig ganska tveksam till. hon skulle ju behöva börja äta ganska mycket mer om dagarna för att dels kompensera för nattmålet jag i så fall tar bort och dels få i sig den extra energi som skulle krävas för att fläska till sig. så nej, sluta-amma-på-natten-argumentet känns ganska gripet ur luften i det här fallet, särskilt eftersom det är samma taktik bvc rekommenderar till föräldrar vars barn ligger, i deras tycke, lite för högt på viktkurvan.

de där kurvorna förresten... visst tycker jag också att det är roligt att jämföra lite och försöka gissa ålder på andra barn utifrån storlek och vad de kan, men att börja mixtra och trixa med maten för att försöka stöpa om sitt barn efter statistik över barn födda under en era då det skulle ammas, eller helst flaskmatas, enligt ett strikt fyratimmarsschema, känns det verkligen riktigt bra? varför kan man inte bara lyssna på sin unge? jag har så svårt att se framför mig hur stenålderskvinnorna, eller för den delen min mormors mor som födde, älskade och uppfostrade tretton barn skulle ha låtit bli att mata dem när de var hungriga och istället solfjädrat och ömma järngreppat och vagnat dem till sömns. till vilken nytta liksom? vem tjänar på att hela familjen är uppe och sliter sitt hår klockan tre på natten när man kan göra det så lätt för sig som att stoppa ett bröst i munnen och somna om?

jag är ganska säker på att hemulen kommer att både ha ökat i vikt och slutat nattsnutta helt frivilligt senast när hon flyttar hemifrån. oavsett vad sköterskan som inte ens bemödade sig med att presentera sig säger.