oss dårar emellan
vännen: jag hoppas att jag får uppleva en vaginal förlossning nästa gång.
jonna: ja, det hoppas jag också att du får!
ärligt talat? en vaginal förlossning borde man ju inte ens önska sin värsta fiende. ändå skulle jag kunna göra om det tusen gånger. (nej, jag är inte sugen på fler barn. jag uppskattar en god natts sömn allt för mycket.)
Tusen gånger? Du är inte klok!
Jag vill aldrig göra om det. Jag skulle absolut aldrig göra det tusen gånger! Vi VILL verkligen ha ett syskon till Elsa men det är osäkert eftersom jag aaaldrig vill om det igen. Det var utan några tvivel det värsta jag varit med om i hela mitt liv! Så önska inte på folk för hemska saker nu :)
ok, kanske inte tusen gånger. det skulle ju för det fösta förutsätta att jag blev över tusen år gammal och för det andra så skulle det nog bli lite tråkigt i längden, men en eller ett par gånger till iallafall.
jag tyckte också att det var det värsta jag varit med om när jag var mitt uppe i det, men det onda går ju över direkt när ungen är ute. men jag förstår att man drar sig för det om man haft en svårare förlossning.
Jag håller med Lina. Jag håller inte med Jonna: "men det onda går ju över direkt när ungen är ute". Nej, nej, så var det inte. Det gjorde sjukt ont att sy också! Och det gjorde sjukt ont att bara finnas till i 2 veckor efteråt! :)Chocken har inte lagt sig för mig än tror jag, borde nog bearbeta detta.. :)
det verkar som att jag är ute på lite hal is här. men det spelar ju inte så stor roll eftersom jag inte tänkt föda fler barn. bättre att ni som vill ha syskon har koll på hur det funkar i verkligheten :)
Så upp för dårarna, dårarna stängs.
Och jag vill fortfarande föda vaginalt nästa gång.....
Bring on the smärta, slem och bloodbath!
Du kanske kan tänka dig att föda fram syskon till mitt barn istället då, så slipper jag? ;)
tanken har faktiskt slagit mig att jag skulle kunna föda någon annans barn, men jag skulle nog inte klara av att inte fästa mig vid det lilla livet.