jonna dignelius

jag kommer snart drabbas av någon slags härdsmälta. jag orkar inte leva i den här misären längre. det är flyttlådor högt och lågt och i n g e n t i n g händer eftersom fadern jobbar och sliter hela dagarna och jag går runt och kånkar på ett barn som gnäller så fort man tar sig för något som ens kan liknas vid att göra nytta. och på tal om att kånka så har jag någon slags muskelinflammation i ryggen som gör att jag knappt kan vrida på huvudet utan att skrika av smärta och som aldrig får en chans att läka ut eftersom jag inte ens får sova som en normal människa på nätterna. vi är helt plötsligt tre personer, varav en antingen ligger på tvären eller med armar och ben rakt ut, i en 140 cm "bred" säng eftersom någon är i en fas då hon ska äta stup i kvarten hela natten och till slut somnar jag medan jag ammar och vaknar inte förrän det är för sent och jag har en härlig burning sensation mellan skulderbladen. dessutom är vi luspanka efter två månader med dubbla hyror och julfirande och urvuxen vinteroverall och lågkonjukntur och fan och hans moster. visserligen har farmodern pumpat in flera omgångar med cash under hösten men det finns ju tydligen alltid något svart hål att stoppa i. och så hinner vi aldrig åka och storhandla så vi går och dyrhandlar på vår lokala supermarket flera gånger i veckan. och jobbet jag trodde att jag skulle få är utannonserat igen så det lär det inte bli något med. och till helgen ska den mindre gnälliga hälften åka och förlusta sig i stockholm med sina arbetskamrater och hur mycket han än är värd det efter att ha tagit hand om i princip hela flyttstädningen på egen hand så kan jag inte unna honom det eftersom jag går runt här och ruttnar inifrån av att aldrig få någon egentid. och barnvagnen är helt cp så att det är en pina för alla inblandade parter att gå på promenad och vi har inget skötbord och den jävla ryggen blir inte direkt bättre av att byta en miljon blöjor om dagen knästående på badrumsgolvet. och det är grus på golvet i hela lägenheten. och disken tar aldrig slut. och tvätten tar aldrig slut. och det är bara en massa krav och dåligt samvete hela tiden.