tiga är guld
kollega: det var nog min pappa.
jonna: haha, ja, eller hur.
kollega: var den "vanliga" skon en seglarsko?
jonna: ja.
kollega: då var det min pappa.
vad är oddsen?
jag vidhåller att det är lite knasigt beteende att glida runt med omaka skor. under konversationen som följde framkom dock förmildrande omständigheter.
Sist jag o Lina var i Slottskogen hade jag två olika skor... Svart var dom båda två men nog var det olika skor allt.
I guess I´m a freak too.....
Eller så är jag en stressad småbarnsmorsa.
Till Ickas försvar måste jag säga att det var två väldigt lika skor, även om man vid närmare titt såg skillnad på dem. Väldigt roligt var det i alla fall :)
jag lider också svår stress till och från, men än så länge har jag inte gjort just den tabben. kanske kan en bidragande orsak vara att de få par skor jag har är ganska olika varandra. typ lika olika som seglarskor och sandaler.
hahahaaa, i love it! olika strumpor köper jag att man kan ta - mörkt i garderob etc etc, men skor?? det är ju helt fantastiskt! önskar att jag också fick se det live..
det förstår jag. däremot tror jag inte att du önskar att du berättat om det som en rolig anekdot för din kollega som skulle visa sig vara sko-anarkistens dotter.