jonna dignelius

nu har vi lyssnat på närmaste dagisets förskolans larm i gott och väl två tre timmar. det är knappt tre kilometer till vaktbolagets kontor. även om de gör sina utryckningar till fots borde de vara framme vid det här laget. när jag ringde dem och (i ett glättigt och inte alls rättshaveristiskt tonfall) påpekade att det borde vara i både deras och förskolans intresse att kolla upp vad det var frågan om lät killen i andra änden måttligt intresserad. men han lovade till slut att ringa upp larmcentralen i stockholm och kolla läget. det var en halvtimme sedan. sedan dess har jag hunnit dra på mig anständiga kläder och själv gå förbi och kolla vad problemet kan tänkas vara. eventuellt kan det ha något med den öppna bakdörren att göra. men vad vet jag.