sockerkaksförbannelsen

helt out of the blue fick jag för mig att baka en plain sockerkaka på jobbet idag. hur sällan gör man inte det och hur underskattad är inte vår vän sockerkakan egentligen? jag kunde förvisso inte låta bli att skoja till det lite och använda riven kokos istället för ströbröd till formen men i övrigt följde jag receptet till punkt och pricka. nåväl. det började gå snett ganska omedelbart.
för det första höll jag på att jobba mig med omelett och stuvning och hej hå jungman jansson till frukosten så jag fick inte in kakjäveln i ugnen förrän strax efter elva. då krävs det ju varken matematiker eller miniräknare för att lista ut att jag inte hann få den färdig till halv tolv-kaffet, men vad gör det om hundra år? "tanterna kan ju ta småkakor nu och så får de gofika till eftermiddagskaffet istället" tänkte jag och fortsatte i det närmaste oberört med min vansinnesbakning.
det var ungefär då det slog mig att jag skulle på möte halv tolv, så jag blev tvungen att be en av undersköterskorna att försaka sina arbetsuppgifter för att hålla koll på projektet.
när jag kom tillbaka var kakan fix och färdig och uttagen ur ugnen. det fanns bara en hake. den satt fast i formen. men med hjälp av en kniv och några vänliga men bestämda skakningar fick jag till sist loss den, utan att göra allt för mycket åverkan, ungefär samtidigt som en annan sköterska gled förbi och upplyste mig om att "x fyller år idag, så hans fru kommer förbi med tårta till eftermiddagskaffet". vafanapoli!
personalen (alla utom jag, som var bitter) tog varsin bit och sen åkte resten in i frysen. hurra för nybakt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback