jonna dignelius

för precis ett år sedan satt jag i soffan störde mig på ungen som aldrig kom ut och på tiden som sniglade sig fram. visst, jag var fullt medveten om att "alla" förstföderskor går över det beräknade datumet, men det var aldrig min plan att jag också skulle göra det. (så här i efterhand kan jag dock tycka att det var tur att hemulen inte kom på utsatt tid eftersom jag lovat min vän camilla att i så fall döpa barnet till det härligt norskklingande och unisexa namnet guttorm.)
i år får jag störa mig i farten, för jag har inte tid att sitta i soffan. tiden går alldeles för fort och kalasförberedelserna går alldeles för långsamt.