missbrukarpersonlighet? jag? nej då.
jag är inne i ett solitaire-skov. så här ligger det till: på min mobil har jag tre spel. tetris, backgammon och solitaire. det i kombination av ett släktträd bestående av idel rökare, alkoholister och en och annan narkoman kan naturligtvis aldrig sluta väl.
i somras snöade jag in på tetris rätt rejält. jag spelade så fort jag fick en minut över och fick jag ingen minut över spelade jag ändå. medan jag väntade på bussen. ombord på bussen tills jag blev åksjuk. på väg från bussen så att jag nästan blev påkörd varje gång jag gick över gatan på väg till jobbet. och så vidare. tills det blev allt för pinsamt att vara hon som alltid spelar tetris på mobilen. då la jag av. cold turkey.
för någon vecka sedan var jag på väg att halka ner i backgammonträsket. jag vet inte vad som blev vändningen men jag tog mig ur det rätt snabbt. kanske beror det på att jag inte riktigt fattar reglerna. det går såklart inte att fuska, men jag kan heller aldrig lägga upp någon ordentlig strategi, så när jag kommer upp på lite högre svårighetsnivå har jag såklart inte en chans.
nu har jag kommit på mig själv med att flera kvällar i rad ligga med täcket över huvudet och bara lägga en sista omgång solitaire innan jag somnar. under täcket för att inte displayen ska lysa upp hela sovrummet och för att inte knapprandet ska väcka dignelius junior. inte för att jag tror att hon är så lättväckt egentligen, men man kan inte vara nog försiktig när det kommer till att dölja sitt spelberoende för familjen.
och just det ja, jag och en gelike har ju haussat igång nästan alla kollegor på enheten på att spela en gemensam lotto varje lördag också. dags att trappa ner? jag ska bara vinna de där miljonerna först. sen ska jag sluta.
i somras snöade jag in på tetris rätt rejält. jag spelade så fort jag fick en minut över och fick jag ingen minut över spelade jag ändå. medan jag väntade på bussen. ombord på bussen tills jag blev åksjuk. på väg från bussen så att jag nästan blev påkörd varje gång jag gick över gatan på väg till jobbet. och så vidare. tills det blev allt för pinsamt att vara hon som alltid spelar tetris på mobilen. då la jag av. cold turkey.
för någon vecka sedan var jag på väg att halka ner i backgammonträsket. jag vet inte vad som blev vändningen men jag tog mig ur det rätt snabbt. kanske beror det på att jag inte riktigt fattar reglerna. det går såklart inte att fuska, men jag kan heller aldrig lägga upp någon ordentlig strategi, så när jag kommer upp på lite högre svårighetsnivå har jag såklart inte en chans.
nu har jag kommit på mig själv med att flera kvällar i rad ligga med täcket över huvudet och bara lägga en sista omgång solitaire innan jag somnar. under täcket för att inte displayen ska lysa upp hela sovrummet och för att inte knapprandet ska väcka dignelius junior. inte för att jag tror att hon är så lättväckt egentligen, men man kan inte vara nog försiktig när det kommer till att dölja sitt spelberoende för familjen.
och just det ja, jag och en gelike har ju haussat igång nästan alla kollegor på enheten på att spela en gemensam lotto varje lördag också. dags att trappa ner? jag ska bara vinna de där miljonerna först. sen ska jag sluta.
Kommentarer
Trackback