jonna dignelius

då var det min tur. jag utgår från att det inte är ze swine flu, även om en kollegas man tydligen haft den och även om symtomen är torra (ingen snuva, inget slem osv.) precis som jag hört att de ska vara. nu har ju grissjukan förvisso florerat så länge att det inte ens är särskilt uppseendeväckande om man skulle åka på den, annat var det när jens lekman och gothia cup-kidsen nöffade omkring och spred skräck i stan för ett par månader sedan, så jag kan lika gärna stå över den här gången och satsa på något trendigare istället.
nåväl, jag stannade till hemulbarnets stora förtjusning hemma från jobbet imorse och kommer nog göra det resten av veckan också. om det inte vore för att vissa tror att jag är en helig treenighet av klätterställning, passopp och lekledare så hade det kunnat vara riktigt gött att ligga här i soffan och kolla på daytime tv och vara precis lagom sjuk. för dålig för att gå till jobbet, men tillräcklig bra för att inte längta efter döden. det har jag för övrigt inte gjort sedan denna någon var ett litet knyte som sov förmiddag på mitt bröst. tittat på day time tv alltså, inte haft dödslängtan. men tack vare trakasserierna har jag hållit igång långa stunder och faktiskt fått ungefär en kubikmeter tidningar sorterade och en kasse kläder prismärkta. igår kväll var jag och kiddot nere i källaren och hämtade allt målerirelaterat vi kunde hitta och i morgon kanske jag slår till och spacklar köksväggen och ber bovärden om en rekvisition på färg. den här veckan skulle nog i så fall kunna gå till historien som min mest produktiva på mycket länge, kanske tll och med den mest produktiva någonsin.