jonna dignelius

saker jag har kortslutit på sista tiden:

1. en glassmaskin

2. en radio

3. en frys


saker som har kortslutit mig på sista tiden:

inga

      
      

ica kvantum i lerum måste vara den tuffaste ica-affären there is! nu vet jag vart jag ska åka nästa gång jag blir sugen på att muncha på exotiska djur. but still... det är ett par saker jag funderar på:

1. är det bara jag som har vuxit upp i villfarelsen att man inte ska göra väskor och skor av krokodiler eftersom de är typ utrotningshotade? och i så fall – när blev det moraliskt försvarbart att äta dem?

2. försöker känguruerna försvara sig medelst boxning när man slaktar dem?

3. varför har de särskrivit zebrasteken?

på hur många olika sätt kan man tolka meningen "då måste jag tyvärr tacka nej"?
uppenbarligen minst två:

1. precis som det låter.

2. precis som det inte låter.

bakgrundsfakta: jag söker kvällsjobb på ett stort internationellt marknadsundersökningsföretag, går på intervju och blir sedan ombedd att komma på utbildning mellan 9 och 15 en veckodag. jag kontrar med "jag är upptagen på dagtid, det är därför jag söker kvällsjobb. det här var ett kvällsjobb?" mannen i andra änden svarar "det är ett kvällsjobb, men utbildningen sker på dagtid" och då är vi framme där vi började, vid "då måste jag tyvärr tacka nej". man skulle ju kunna tro att det skulle vara bra så, men då börjar de ringa och söka mig på dagtid. wtf?

jag undrar vad som hade hänt om jag hade tackat ja.

varför är det helt sjuka villkor på alla jobb jag söker?
hur kan de veta att jag är villig att göra vad som helst för pengar?

jag får nervskador av folk som på fyllan talar om för en hur mycket de älskar en. och nu snackar vi inte den gamla hederliga armen och ett "du är min bästa vän" eller "du är min enda vän". nooo nooo, vad jag syftar på är de timslånga harangerna som framförs sluddrande och gråtande. gärna kryddat med eviga upprepningar och fiskanden efter nåt i stil med "jag älskar dig också" (eller i nödfall till och med "detsamma").

men tyvärr, ledsen att göra dig besviken, det är inte tomma ord på fyllan som räknas. du har haft 24 år på dig att bevisa det du sitter där och försöker tuta i mig. och jag, jag sitter bara tyst som en mus och stel som en pinne och stirrar in i väggen eller koncentrerar mig på att skrapa bort den obefintliga smutsfläcken på mina jeans eller riva sönder mina redan fransiga nagelband ännu mer. och i min fantasi svarar jag i stället "jasså, kul för dig" eller när det börjar bli riktigt drygt "hoppas du dör".

sorry, jag kan inte hjälpa det. jag är en ond människa.

jag var på backaplan och hämtade ut ett batteri till telefonen igår, och tvärt emot vad jag trodde var det inga som helst problem. jag bara stövlade fram till mannen i kundtjänstdisken och förklarade att det var mest synd om mig, samtidigt som jag med en av mina bitchigare uppsyner visade att han gjorde bäst i att mig på allvar. mannen tittade på kvittot och sa "en sekund" och ungefär trettio sekunder senare gick jag därifrån med ett leende från öra till öra. so far so good.
men säg den lycka som varar för evigt. när jag efter dagens strapatser kom hem och i hemmets lugna vrå tänkta öva upp mina skills på det däringa mms:andet så funkade det såklart inte. "nähä" tänkte jag och hetsade inte alls upp mig. oliver var inte heller tvungen att agera support, eftersom jag som alla vet är en stabil tjej. nåväl, efter lite gnällande gick jag in på comviq's hemsida för att kolla vad det var för inställningar som behövdes. det gick smidigt. jag hittade länken till någon form av information som tydliges är hemligstämplad. år ut och år in, eller i alla fall i flera minuter, är nämligen det här det enda man möts av: "server fel. på grund av tekniska problem kan sidan du söker inte visas för tillfället. var vänlig att försöka igen om en stund. mvh, tele2".
"var vänlig att gå en kurs i svenska så jag slipper era särskrivningar och dagisnivåformuleringar i fortsättningen" svarar jag på det. annars blir det pumphagel för er hela bunten.

det är inte alls irriterande att jag har haft "you don't make friends with salad"-/"i am evil homer"-/"conga, conga, conga"-trudelutten på hjärnan sen jag vaknade igår. eller vänta nu... jo, det är det. men som tur är kan man ta ut det på sin omgivning genom att formulera allt, och då menar jag allt från "finns det något kaffe?" till "din mamma är en hora", så att det passar att framföra med ovan nämnda "melodi".

jag passade på att fylla år idag och det firade jag med:

praktiskt prov – jag fukkade upp det mesta. kycklingen var visserligen både saftig och "läckert gyllenbrun", men rotfrukterna var för osalta och såsen för hårt reducerad, och inte blev det bättre av att hela upplägget rasade när jag ställde fram tallriken.

att bli våldgästad – olivers mormor har en läggning åt det på gränsen till neurotiskt ordningssamma hållet. det har inte jag. vilken otur då att jag inte hann mer än att komma innanför dörren och plocka upp posten från dörrmattan innan jag såg en välbekant figur smyga förbi utanför fönstret. i paniced. vart börjar man när man har disk i hela köket, 15 kg tvätt på torkställningen mitt i vardagsrummet och mat att förbereda innan de föranmälda gästerna dimper in om en halvtimme? jag började i fel ände med att göra kaffe och prata om mattor och porslin samtidigt som jag försökte smygstäda mig fram genom misären och göra mitt bästa för att låta bli att lägga all hjärnkapacitet på att undra över vilka tänkbara scenarion som var orsaken till att oliver fortfarande inte hade kommit hem från jobbet. "hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete" kommenterade den gamla uven.

presentbesvikelse – innan jag visste ordet av stormade familjen, inklusive hunden, in. mamma styrde upp kökseländet och oliver kom hem och räddade situationen genom att samla övriga gratulanter i vardagsrummet och med effektivt kallprat avleda uppmärksamheten från kaoset. jag hann till och med med en cigg på balkongen(, hunden följde med ut och revirmarkerade mina krukväxter som är förpassade ut på balkongen på sommarferie, men jag tycker om honom ändå,) innan det var dags att öppna presenter. allt var till förnöjelse, inte minst den tjejiga telefonen som jag har suktat efter sedan jag någon gång under sommaren förvandlades till teknik-freak och prylflata. materiellt välstånd är bättre än lyckopiller, ja jag säger då det. men vad upptäcker jag? den oansvarsamma, och säkerligen underbetalda, sommarjobbaren som packat lådan har "glömt" att lägga skicka med ett batteri till telefonen. jag ringer till kundservice, men nej nej, där har de precis stängt. jag som hade tänkt flasha med min nya kärlek redan imorgon. det här är ju fanimej värre än om jag aldrig hade fått telefonjäveln.

jaja, what goes around comes around. jag antar att det är dags att börja jobba på det där med karma.

fanzine eller blogg?
p1 eller p3?
fiskpinnar eller risifrutti?
pop eller electro?
ironi eller analys?
öl eller mineralvatten?
attac eller iogt-nto?
streetwear eller haute couture?
indie eller brat?
vänsterpartiet eller folkpartiet?
ecstacy eller fluortabletter?
converse eller seglarskor?

bara lite för bra för att jag skulle kunna låta bli att stjäla det från pause magazine.