jonna dignelius

hur ska jag någonsin kunna sluta amma min lilla skorv? inte för att det är aktuellt ännu på många månader, men det är inte utan att jag är lite orolig iallafall. hon är en riktigt liten junkie som njuter i fulla drag varje gång hon får en en mjölkfix, och bäst av allt gillar hon att suga sig fast hårt hårt hårt som en liten vakuumpump och sedan somna. allt för att hennes mamma omöjligt ska kunna få någonting gjort.

när jag var liten bodde jag i ett område där typ alla andra familjer hade häst, och som av en händelse var typ alla andra som bodde där tandläkare. de var rika som (tand)troll. nu vet jag varför.
herrn i huset har lagt en halv förmögenhet på tandvård sedan i våras. och han är bara en av alla de gottegrisar som utan att pruta finansierar fastigheter, bilar, båtar... och hästar åt tandläkarna och deras bortskämda ungar.

semestern är den tiden på året då man kan ta på sig spenderbyxorna och skämma bort sig själv lite extra. köpa glass i stora lass, äta ute, åka bort och betala dyrt inträde på astrid lindgrens värld eller valfri annan turistfälla. eller så kan man lämna in bilen på verkstan och betala 6100 kronor för att få fixat bromsarna och oljan bytt. tjoho! det är tur att vi skiter ut pengar, annars kanske vi hade varit tvugna att stanna hemma och äta eldorado-nudlar hela semestern.

grannen ovanför har oktoberfest. eller jävligt tysk musiksmak. vad har jag gjort för att förtjäna det här?

surprise! vi fick inte någon av de fyra lägenheterna vi sökt i majorna. det var ju ändå bara i runda slängar tvåtusenfemhundra andra personer som sökt samma lägenheter så jag fattar inte riktigt vad som är problemet. typ som att någon annan har bättre inkomst eller färre barn eller fler kontakter på de kommunala bostadsbolagen. skulle inte tro det.

idag har jag och den lilla kanelskorpan varit på kafferep. min avkomma skötte sig exemplariskt och var ett föredöme för sin generation och de andra ungarna var inte så dumma de heller. trots att jag aldrig träffat någon av de andra mammorna tidigare hittade vi genast en gemensam... hm, låt oss säga bekant... att baktala. få saker förenar människor som lite gammalt hederligt skitsnack. jag ser redan fram emot nästa dejt.

när vi kom hem överraskade far i huset sin dotter med en sprillans ny babysitter. den var mycket snygg och ganska dyr och pimpad med en smakfull mobil. den blev genast mycket uppskattad av den yngsta medlemmen av klanen dignelius.

det har varit en givande dag.

den lilla tårtsmulan har precis somnat i sitt babygym. det var ju inte riktigt meningen... så om någon undrar är det alltså hennes fel att jag är sämst i världen på att ta mig ut på promenad.
min hemliga plan om att bli smal som en vidja av idogt ammande och promenerande verkar onekligen gå i stöpet.

igår var dagen då vi var och kollade på ett eventuellt framtida boende. ett parhus. i sollebrunn. sug på den och räkna under tiden ut hur många vuxenpoäng det ger. men ödet ville tack och lov att vi skulle satsa på en etagelägenhet i alingsås istället.

tecknen på att det inte var ment to be började hagla direkt på morgonen. den lilla hemulen vägrade först att in i det längsta släppa bröstet, så vi kom till att börja med iväg senare än vi tänkt oss. väl ute på väg 190 dröjde det sedan inte länge innan vi fastnade bakom en truck som körde ungefär 1 km/h. efter att vi lyckats köra om muppfordonet på the road without raksträckor hejdades vår framfart ytterligare ett oräkneligt antal gånger av bl.a. en mjölkbil, en buss, flera sällskap bilburna pensionärer och två hästar. dessutom lyckades vi köra lite vilse i metropolen sollebrunn.

drygt tio minuter försenade hastade vi in i ett, av exteriören att döma, gulligt litet hus på slutet av en obetydligt trafikerad gata. utanför rumlade barn och hundar runt som i en amerikansk familjefilm. invändigt såg det dock ut som något ur en film ur en helt annan genre.
väggarna i samtliga rum var nikotingula och fulla med hål, något som av besiktningsprotokollet att döma eventuellt skulle kunna gå att få fixat på fastighetsägarens bekostnad. någon hade också plockat fram som sin "den lille elektrikern"-låda och gjort egna installationer i vardagsrummet, inte riktigt i en hönsig småbarnsmors smak. handfatet var därtill sprucket och toasitsen inköpt på buttericks och av modellen "taggtråd infälld i genomskinlig plast". som kronan på verket ringde dessutom sjuttiotalet och bad att få sina vitvaror tillbaka.

ungefär i den vevan tackade vi artigt för titten, hoppades innerligt att vår korta visit inte resulterat att vi smittats av hepatit eller några andra av de åkommor som mest troligt huserade i parhuset från pundarhelvetet, och åkte sen och som vilken normal familj som helst och drack kaffe, åt kling-glass och tittade på utsikten över någon random sjö vid nääs fabriker.

eftermiddagen spenderades på ikea där vi införskaffade en svensson-uppsättning med madrass, kudde, täcke, spjälskydd och sängkläder till lilla bryt. sängen får hennes far åka ensam och köpa en annan dag, den gick inte in i familjebilen som vi effektivt fyllt upp med barnvagn o.dyl.

ungefär så här lät det när familjen dignelius besökte brödhyllan på ica maxi i allum igår eftermiddag:
- åh, kavring är ju så gott. vad länge det var sedan vi köpte det senast.
- men då köper vi det idag.

ungefär så här lät det i morse när jag upptäckte att kavringen var bakad för åtta dagar sedan och hade bäst före-datum igår:
- åh, vad har jag gjort för att förtjäna det här!?

nu har jag precis tryckt i mig fyra skivor torr gammel-kavring på pin kiv. den ska inte tro att den kommer undan.

adjektiv är sånt man är,
till exempel sur och tvär.

min dotter är ett adjektiv.

idag när vi var i affären kom en stereotyp japansk man med kamera fram och presenterade sig som fotograf och frågade om han fick ta ett kort på min sockersöta avkomma. why the hell not sa jag. mannen fick sitt foto, vi skiljdes åt och jag började genast fundera på vad han skulle med bilden till. ärligt talat! vad ska han göra med den?! ska han sälja den för plenty money och bli rik utan att min lilla skorpsmula får sin share? ska han hänga upp den på toaväggen och titta på den när han ruskar tupp? vad ska han göra? vad ska han göra?!

i morse klockan halv fem, en tid på dygnet då normala människor inte är vakna, slog det mig: herregud vilket tålamod jag har fått sedan jag blev mamma. bara det att jag var vaken, uppe ur sängen, på gott humör och förde en "konversation" med min dotter innan solens ens funderat på att gå upp tycker jag är beundransvärt. lägg till att jag inte lät mitt goda humör rubbas av att ovan nämnda barn raketbajsade ut på golvet precis när jag hade sanerat hennes privates och var på väg att sätta på henne en ny blöja och krypa till kojs så ökar saldot på karmakontot ännu ett snäpp. när hon sedan gjorde nummer två i den nya blöjan innan jag ens hunnit lyfta upp henne från skötbordet skulle man kunna tro att den forna drottningen av korta stubiner skulle explodera, men nej, jag började bara lugnt om från början.
jag är fan deluxe.

svampdöden måste vara en av de värre. långsam nedbrytning av alla inre organ låter ju inte jättelockande. att dö för att man är ett klantarsel är ju inte heller det man önskar mest av allt. nej tack, jag ska dö i strid jag.

dusch 1: jag la ett nybytt, nyätet och glatt barn på sängen, gullade lite och stoppade in nappen i munnen. inga tecken på missnöje. "gött mos" tänkte jag och hoppade in i duschen (med öppen dörr naturligtvis) och schamponerade håret. ljudliga tecken på missnöje. snabbt snabbt sköljde jag ur schampot och sprang drypande in i sovrummet, stoppade in nappen och gullade lite till.

dusch 2: tvättade armhålorna. åter ljudliga protester från sovrummet. stängde av vattnet och upprepade napp-och-gull-processen.

dusch 3: sanerade de nedre regionerna, kastade mig ut och svepte in mig i handduken. tystnad. passade på att borsta tänderna och rolla på lite deo. ännu mer tystnad. tassade iväg till sovrummet och kikade. självklart passar det att somna precis när mamma är färdig.

en halvtimme senare sover hon fortfarande och jag har hunnit klä på mig, packa väskan, smörja in ansiktet med fuktighetskräm, sminka mig (för första gången sedan hon föddes), gräva fram och ta på mig ett par förtjusande örhängen. och som ketchupen på moset har jag dessutom tjugo minuter tillgodo innan jag måste väcka den lilla hemulen och släpa med henne till mvc. hur gick det till?