jonna dignelius

så var det ju den där hemska boken jag lovade (hotade med?) att återkomma till. till att börja med: min högst personliga åsikt är att om man är värdelös på att skriva så gör man bäst i att hålla sig till att blogga, kommentera artiklar på aftonbladet, publicera långrandiga avhandlingar eller ägna sig åt någon annan form av icke-inkomstbringande författande. jag pungade förvisso inte ut med mer är 39 pix för bokjäveln, men det är principen jag är ute efter. man tar inte betalt för något som vem som helst hade kunnat göra bättre själv.
men visst, en och annan poäng har han väl och jag tycker faktiskt att det är bra att någon tar upp ämnet. att folk blir hetsar upp sig över allt och inget och ropar efter övervakning och förbud mot allt och inget som om det vore lösningen på någonting överhuvudtaget. fast å andra sidan funderar jag på att själv byta sida och börja gapa om mer förbud och någon att stämma, för jag kan inte riktigt förlika mig med att jag faktiskt från och till nickar och håller med en man som i nästa andetag överraskar med att reducera vegetarianism till att bara handla om ätstörningar, som trots att han vill lätta på alla andra restriktioner är stenhårt emot droger, förutom alkohol eftersom "majoriteten kan hantera det". jag vet inte ens vart jag ska börja.
vill du läsa en bok som garanterat gör dig arg, på vilken sida du än står i debatten, och som är full av självmotsägelser så är i trygghetsnarkomanernas land helt klart något att satsa på. annars: gå en kurs i källkritik och börja tänka själv.