/ignore
– kom så går vi och äter kvällsmat!
*ingen som helst reaktion*
– ska vi ta på pyjamasen?
*ingen som helst reaktion*
– vill du ha snutt innan du går och lägger dig?
*ingen som helst reaktion*
har man inte själv barn tänker man antagligen något i stil med men det är väl bara att bära med sig ungen ut i köket/dra på den där pyjamasen/visa pattarna. ack nej. då inträder genast den lealösa och ylgnällande fasen. förvisso bättre än det totala dödläget som nyss rådde, men ändå inte särskilt konstruktivt.
återstår gör bara att spela med och ignorera tillbaka en stund för att sedan gå iväg och hitta på något som låter oemotståndligt intressant. spola i en vattenkran, starta mikron, blogga, ringa ett samtal... när man sedan väl har lyckats fånga hennes uppmärksamhet fintar man genom att blixtsnabbt avsluta det man håller på med, låtsas som att det regnar och innan hon hinner börja fundera på vad hon missat föreslå den aktivitet man var ute efter från början. förvånansvärt ofta funkar det, än så länge, men hur länge till?
För oss funkar det än så länge att säga typ "då gör jag det". T.ex:
-Kom så går vi upp och borstar tänderna.
ingen reaktion eller nekande svar.
-Då gå jag upp själv då.
Och så går jag. Då blir hon helt tokig och vill såklart följa med.
Men som sagt. Det kommer ju inte att funka för evigt.
när jag skrev stjärnor runt "ingen reaktion" så blev det visst fetstilt. Det blev det ju inte för dig! jaja..
kanske funkar det bättre eftersom du faktiskt går din väg, till en annan våning till och med. vi bor på 50 kvadrat så hrönn vet ju att jag är i närheten även om jag inte syns, så länge hon inte hör ytterdörren, och alltså behöver hon inte följa efter och kolla mig (förrän jag gör något spännande).
Jag känner mig rätt så redo att ha barn. Ungefär samma problem brukar jag ha både med min make och mina katter så jag har fått många års träning i att ha tålamod :)
i say go for it!