jonna dignelius

i morse vaknade jag kallsvettig och insåg att jag i gårdagens inlägg erkände, om så än i förbifarten, att jag är en pelargoniatant, och nu finns det ingen återvändo.

jag. är. en. pelargoniatant.

i smyg har jag alltid föraktat folk som har pelargonior. men ändå varit storsint nog att hitta på ursäkter för att få tycka om nära och/eller kära som har dessa anskrämliga växter stående i köksfönstret. (ungefär på samma sätt som din lokala rasist menar att alla av utländsk härkomst ska dö/åka hem/bli behandlade med mindre respekt än andra – utom han som driver pizzerian, han som kör taxin, och så han som brorsan är polare med.)
i alla fall, nu pratar vi om pelargonior. och ursäkter. man kan exempelvis få ha en pelargonia eller två om man är gammal och född på den tiden då det inte fanns andra andra krukväxter, eller om... ja. det går alltid att slänga ihop en ursäkt då nöden så kräver.

föraktet i sig bottnar i en fördom som har hängt med ända sedan barndomen. jag är nämligen helt övertygad om att enda anledningen till att köpa pelargonior, trycka upp dem i köksförstret och göda dem till djungelstorlek är att man sedan ska kunna sitta bakom dem och spionera på grannar och annat löst folk.
och efter att min svärmor varit här och dumpat ett förtjusande blomsterarrangemang förvandlades mitt oskyldiga svenssonspionerande genast till ett hårdkokt pelargoniatantspionerande. inte i köksfönstret och inte bakom någon monsterpelargonia heller. men väl på balkongen, framför en vindpinad rosa dvärgpelargonia, sitter jag och spanar på barn, katter, åttiotalsgardiner och cannabisodlingar. och vad är det för fel med det då?!

"hej hej, vi heter danmark och medan resten av världen lyssnar på shakira så rockar vi fortfarande loss till sanne salomonsen och olsen brothers."

på sista tiden har radion i bilen börjat ta in någon något den kallar p4 danmark på kanalen där gamla vanliga svenska p3 brukade ligga. jag antar att det handlar om någon form av konspiration, men som den medlem av fårskocken som jag är så gör jag ingenting för att protestera. jag diggar glatt till överförfriskade danskar med gitarr och spetsar öronen när det är dags för den lite mer kontinentala motsvarigheten till ekot. inte för att det är bättre än det som sänds på svensk radio, oftast är det inte bra överhuvudtaget, men det är ändå inte sämre än en speedad... ja... vad hon nu heter... den skrikiga programledaren i pop non stop och gnarls barkley (vad är det för namn för övrigt?) 25 gånger i timmen.

har varit oerhört produktiv de senaste dagarna. fixat med csn och andra viktiga papper och samtal, varit (i alla fall lite) drivande i planeringen av morgondagens överraskning, bytt sängkläder, diskat, plockat i ordning kläder och prylar... och nu känner jag mig bara allmänt urvattnad. inte som i utbränd, nej riktigt så hårt har det inte varit, utan mer som i att jag inte känner inspiration att göra något kreativt.

mest är jag sugen på att dricka öl och lyssna på reggae, så jag antar att belöningen för allt mitt slit får bli ett besök på rio rio. kanske snacka lite piratskepp med christian.

det finns inte ord för hur frustrerad jag kan bli över att samma tantjävlar har stulit alla våra tvättider de senaste fyra åren. (ok, kanske inte alla tvättider, men garanterat 75% av dem.) och då ska man också ta med i frustrationsberäkningarna att det inte är jag som sköter tvätten i det här hushållet. nej, jag sitter uppe i lägenheten och pep-talkar min stackars man innan jag skickar ner honom i källaren. själv har jag förverkat min rätt att vistas i tvättstugan. det är inte bra för varesig mitt eller grannarnas blodtryck när jag går ner och gormar och har mig.

jag väntar med spänning på det nya elektroniska bokningssystemet som bara jag kommer att förstå. då är tvättstugan min. bara min! precious... moahahaha!

så. klart. efter att jag av misstag lyssnat på dagens flipper i p3 så är kim peak min nya idol.

kim peak är killen som "stod modell" för karaktären rain man. han kan inte knyta skorna eller laga sin egen mat. men han har världens bästa minne. han har inte två hjärnhalvor som oss andra, utan en sammanhängande jättehjärna. (jättegärna. moahahaha.) jättehjärnan är 25 procent större än genomsnittshjärnan och den kan inte göra sig av med information.

kim peak började läsa dagstidningar och slå upp ord han inte förstod i lexikon när han var tre år. han kan läsa både högra och vänstra sidan i en bok samtidigt och han läser och memorerar en sida på i genomsnitt åtta sekunder. alla de 9600 böcker han läst kan han utantill. dessutom kan han usa's karta utan och innan och kan på rak arm förklara kortaste och snabbaste vägen från punkt a till punkt b.

med mera.

inga barn idag. insåg efter tredagarsbarnpassningen att jag antagligen skulle bli smal som en vessla av att vara förälder. helt ok. att kliva upp halv sex varje morgon för att sedan motionera skiten ur sig hela dagarna känns däremot inte som något jag är mogen för ännu. skönt också att kunna släppa loss vid sjön utan att bekymra sig över drunkningsolyckor och/eller utslagna tänder.

emilie och john (inte samma john som "på stuff on my john"-bilderna) kom förbi och lät bli att halka på klipporna och som vanligt tog det inte mer än tre sekunder innan jag och det andra kockfanskapet hade börjat snacka guldbikinis, såsvagnar, kiss och bajs.
man skulle kunna tänka sig att vi skulle vara trötta på matprat efter praktiken, men det verkar i stället ha eskalerat. planerna på club roux börjar allt mer ta form och har nu utökats till att även innefatta en jointvagn eftersom få kommer att vilja köpa gräddsås i plastmugg om de inte har seriösa munchies.

annars på västfronten intet nytt.

gick med gudbarnen till bergsjön och tog ett tantbad från den grunda sidan i morse.
själva badandet var väl sådär upphetsande, men vad jag däremot fortfarande inte har kunnat släppa är att det simskolades vid bryggan. och det var inga oroliga föräldrar som stod och applåderade vid vattenbrynet. nej, för i vattnet plaskade fullvuxna människor runt med flytdynor. inte idioterna-ish. inte alls. utan "helt vanliga" vuxna människor som helt enkelt hade bestämt sig för att det var dags att lära sig simma, och det strålade om dem. nog för att barn kan se nöjda ut med sig själva, men glöm barnen. det här var äkta. det här var i det närmaste en religiös upplevelse. jag kunde inte slita blicken från dem, och när en man dumpade flytprylen och frustande simmade de tio meterna från bryggan och in till stranden började jag nästan gråta.
jag vill också nyss ha lärt mig simma!

hörde på ekot att de gjort någon form av undersäkning där de rökt ner en grupp råttor och låtit bli att röka ner en annan och sen låtit dem ta för sig av heroin. det visade sig att alla råttor lät sig väl smaka av heroinet, men de som var pårökta tyckte att det var roligare och drog i sig lite mer. resultatet tolkades sedan som att cannabis är dåligt. det är inkörsporten till tyngre droger och vi bör fortsätta föra en restriktiv cannabispolitik och allt det där. (gillar ordet cannabispolitik förresten. det kittlar fantasin lite. skulle kunna innebära en massa festliga beslut och otippade lösningar på de stora samhällsfrågorna.)
enligt min mening tyder forskningsresultaten i vilket fall som helst inte på något annat än att man ska låta bli att sätta upp självbetjäningsstationer för heroin, eftersom ingen kan hålla sig därifrån. men. det är ju bara min åsikt.

varje gång vi hämtar/lämnar bilen i garaget glider det förbi en bilburen väktare och blänger. det verkar ju som om den jäveln bor där inne. men. när någon amatör har försökt sparka in en ruta och bryta upp en dörr på vår pärla då har han förstås lägligt passat på att pysa därifrån.
well, bilen var ju inte precis flawless sedan tidigare. men jag stör mig i vilket fall som helst. ska jag vara tvungen att skaffa en ettrig hund att ha i bilen nu?

jag tror jag håller på att bli psykiskt sjuk. jag får hela tiden för mig att det står "kolla, en räv!" i rutorna där det ska vara bilder de hundradels sekunder som det inte är det innan bilderna hinner laddas. wtf, nu blir det ju bara ännu värre. hur ska jag förklara vad jag menar?
ni vet internet och hemsidor och sånt. det är det jag pratar om.

nu ska jag gå in i klädkammaren och upprepade gånger uppgivet utbrista "vad ska jag ha på mig? varför har jag inga snygga kläder?". jag ska på bröllopsfest imorgon. hej.

ok, jag får väl erkänna att jag precis som alla andra var tvungen att ställa mig och glo när en polishelikopter landade vid bergsjöbadet.
vad är det för sjuk instikt för övrigt? att man bara måste flockas när det brinner, när folk giljotineras och/eller när polishelikoptrar landar mitt i picknicken... jävligt primitivt. och konstigt.
men i vilket fall som helst, hade det här inträffat när jag var en liten snärta och bodde på landsbygden så hade jag antagligen fortfarande varit uppe i varv – typ tre timmar senare. nu är jag ingen liten snärta längre och kunde således andra gången helikoptern landade sitta kvar på filten och, samtidigt som jag höll fast lösa persedlar i stormvinden som uppstod, lojt hälla upp ännu en kopp kaffe ur min termos. det är nästan konstigare än instinkten att glo.
vad de ville med sin flyguppvisning vet jag fortfarande inte. det enda ordningsrelaterade som inträffade var att en familj som grillade fick en reprimand för att de trotsade eldningsförbudet som tydligen råder. men det kan väl ändå inte ha varit det primära uppdraget.
kanske var det för varmt att åka bil, kanske ville de bara vara tuffa. vad vet jag?

helt otippat vaknade jag halv sex i morse och var övertygad om att det var förmiddag, det är det ju rent tekniskt sett också eftersom jag inte har ätit middag (eller ens frukost) än. i vilket fall som helst är det jävligt koolt med sommar. jag önskar att det var sånt här väder jämt.

kanske önskar jag också att sovrummet låg på den sidan av huset där solen inte steker klockan fem på morgonen. men mest av allt önskar jag att det alltid var sommar och att jag alltid var ledig.