jonna dignelius

jag är lite svag för löjliga bloggutmaningar, om nu någon hade missat det. den här har jag hittat hos kusin moa.

- ta fram din mobil.
- gå till inkorgen.
- svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en. (fråga 1 – första meningen i första sms:et, fråga 2 – första meningen i andra sms:et, osv.)
- utmana ett par personer

1. vad skulle du säga om din partner var otrogen?
polisen meddelar att man gripit några av usama bin ladens släktingar.

2. vad säger du alltid till din bästa kompis?
bc2zk3fa

3. vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
vi har nyss sjungit.

4. Vad är det värsta du skulle kunna säga till din fiende?
hej!

5. vad skulle du skrika om du vann en miljon?
visst är det läskigt?

6. vilka ord skulle du säga till gud om du träffade hennom?
japp, sex nya ord.

7. vad vill du höra mest av allt?
gustavs nya ord.

8. vad kommer bli dina sista ord i livet?
åh, hade varit jättemysigt men först kommer johns föräldrar förbi på morgonen (9 är morgon...) och sen ska jag iväg till morfar och titta till honom lite.

9. vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom?
det är den som inte är indelad i volymer.

jag kan inte riktigt med att utmana någon, men vemhelst som känner sig manad är givetvis välkommen att ta över stafettpinnen.

så fort släkten samlas ska det passas på att göras upp om bensinpengar hit och presentinsamlingar dit. idag firade vi rebecka som fyllt 18, och det hölls självfallet på traditionerna.

farmor: just det, du ska ju pengar av mig!
gammelmormor: nej, det behövs inte. det hade jag ändå redan glömt.
[...]
gammelmormor: ta den här femtiolappen så är det jämnt sen.
farmor: äh, det är jämnt ändå.
gammelmormor: du måste ta den.
farmor: nej, jag kan inte ta den. jag kan inte öppna väskan igen. jag måste dricka kaffe nu.
[...]
gammelmormor: ta den! ta den!
farmor: du nuddade den sist!

"jag måste dricka kaffe nu" kan eventuellt vara årets bästa undanflykt. jag antecknar.

nu jäklar händer det grejer. så här ska det se ut.

sådär ja, the moment we've all been waiting for. en tjej, den bästa sorten. såklart. när jag läser den stolta faderns tillkännagivande, eller snarare kommentarerna på tillkännagivandet, slås jag av ett par saker. ett: om jag fick en unge till, skulle då över hundrafemtio personer orka bry sig så mycket att de kommenterade det inträffade? två: om jag fick en unge till, skulle jag då bli tacksam eller rädd över uppmärksamheten när det visade sig att de över hundrafemtio personerna som orkade bry sig gjorde det för att försöka sälja in namn som chrystal, melissa och zelda? sterilisera er och köp en katt om ni nödvändigt ska döpa något, säger jag till er bafoons som kom med de horribla förslagen. men vem är jag att döma? min avkomma bär ju samma namn som ett magiskt litet träd.

när jag var liten sa (läs: skrek) min mamma occasinally jag får tuppjuck! när jag hade tagit något ett snäpp för långt. var det riktigt illa kunde hon till och med sträcka sig så långt som till jag får araber! det här var för länge sedan så ni behöver inte go all pk och börja hetsa om rasistiska tillmälen hit och dit, för så pratade alla på den tiden. punkt. en annan mamma i grannskapet hörde jag ibland fara ut i ett rungande jag får rashan! och detta var på en höft tjugo år innan jag flyttade till högsbo så försök inte med några sådana kopplingar. i nästan vuxen ålder hade jag sedan en studiekamrat vars mamma kammade hem priset med sitt jag blir med negerbarn! och nu kan ni börja börja snacka om den där gamla hetsen mot folkgrupp.
hur man än väljer att uttrycka sig så var det som alla de där mammorna tillsammans jag kände typ hela dagen idag (och allt oftare) på jobbet. ett axplock:

tant: jag vill ha filmjölk till frukost. kall och god filmjölk med socker på. inget annat. och så en kopp kaffe, inte för full kopp, med två sockerbitar. tvååå sockerbitar. och en smörgås med bara smör på. mycket smör men inget pålägg. jag tycker inte om ost.
jag (som redan förberett hela kitet så fort jag hörde hennes näbbiga stämma ute i korridoren eftersom tantan äter samma frukost varje morgon och har så gjort sedan 10-talet): varsågod. hoppas det smakar.
tant: oj, det gick fort.
tant: usch vilken kall filmjölk! det var det kallaste jag någonsin ätit. har du haft den i isskåpet?
jag (fullt medveten om vilken reaktion jag kommer få på det jag ska till att säga): om du hellre vill ha något varmt kanske gröt kan vara ett alternativ?
tant: nej, usch! jag tycker inte alls om gröt. jag har aldrig tyckt om gröt. filmjölk ska det vara på morgonen. kall och god filmjölk. det har jag ätit varje morgon sedan jag var barn.

annan tant: vet du var jag har mitt rum?
jag: du går ut i korridoren, svänger höger och så fortsätter du tills du ser att det står ditt namn.
tant: nej, det hittar jag inte. du får visa mig.
jag: om du börjar gå så känner du igen dig. jag lovar. du hittar dit varje dag. flera gånger om dagen.
tant: hur kommer jag in då?
jag: du har nyckeln i ett band om halsen.
tant (håller upp nyckeln): den här?
jag: precis.
tant: har jag varit där förut?
jag: ja, du bor ju där.
tant: bor jag där?! hur länge har jag bott där?
jag: du har bott där ett par år åtminstone.
tant: ett par år?! det vet jag inte. då måste jag gå och titta. var ligger det?
jag: ut i korridoren och till höger.
tant: vad är det som ligger till höger i korridoren?
jag: ditt rum.
...och så vidare i allt mellan två och fem minuter. en miljon gånger om dagen.

tant nummer tre (låtsas simma in i matsalen, fråga mig inte varför): jag behöver något varmt. en kopp te, med citron och honung. och en rostad smörgås med marmelad. jag har inte ätit sedan igår.
jag: jodå, du var här för en stund sedan och åt frukost.
tant: nej, jag har inte ätit sedan igår. hör vad jag säger!
jag: om du sätter dig ner och tänker efter så kommer du nog ihåg att du har ätit. vi ska strax dricka kaffe och äta kaka allihop. så om du orkar vänta tjugo minuter så...
tant: nej säger jag! jag har inte ätit sedan igår. om du så sprättar upp min mage så kommer du inte hitta någon mat där.
...und so weiter. ett par vändor till.
jag: ok, ät frukost en gång till då.
jag serverar henne en gång till trots att jag redan plockat undan alla frukostgrejer och håller på med något helt annat.
hon dricker hälften av teet och tar ett par bett på smörgåsen, lämnar resten och blir sedan upprörd över att jag lurat i henne en andra frukost en millisekund innan fikat så att hon inte orkar äta kaka.

sådana här dagar önskar jag nästan att jag inte får min anställning förlängd efter nyår. jädrar vad jag ska inkassera a-kassa och ha hemulen på förskola och vara hemma och titta på day time tv femton timmar i veckan minst hela januari ut i så fall. alternativt kan jag nöja mig med en jackpot på vårt nya femveckors lottosystem. det är fan min tur nu, jag kände det väldigt starkt i morse när jag inte kunde undgå att höra hur en man vann 200.000 på trisskrapningen i nyhetsmorgon. för andra gången.

jag och en kollega diskuterar vems barn som stulit mest energi och plats i sängen i natt och vem som nu är tröttast, när en annan kollega bryter sig in i samtalet.
kollega 2: det låter som om det är dags att börja sova i egen säng.
jag: min unge sover i sin egen säng halva natten, sen kommer hon över till oss.
kollega 1: samma här.
kollega 2: vadå? är inte gallret runt sängen nog högt?
hörde jag rätt? sa hon gallret?!
jag: om jag får välja mellan att ha ett barn som lever rövare i sängen eller ett barn som står i sin säng och gråter är inte valet särskilt svårt.
kollega 2: jag såg ett program där de sa att barn ska gråta innan de somnar. de slutar av sig själva efter en stund.
...och växer upp till trygga och självständiga individer? är det inte underbart att folk som inte har några egna barn alltid vet bäst?

melike, min gamla vapendragare, hävdade alltid att det var hennes rättighet som kvinna att äta kilovis med kärleksmums när hon hade mens. jag märker att jag skriver om henne som om hon vore död men det tror jag inte hon är, jag har bara tappat kontakten med henne sedan jag fick barn om hon gifte sig och flyttade till en annan stad. idag följde jag hur som helst hennes goda exempel och krävde min rätt att äta en sats chokladbollar medan jag kollade på true blood. det gjorde susen.

jag satsar på att det blir bebis i natt. det stormar.

så kan det gå när man vägrar lyssna på sina föräldrar.

maria, det är helg, glöm inte att äta ohemula mängder godis.

då var det min tur. jag utgår från att det inte är ze swine flu, även om en kollegas man tydligen haft den och även om symtomen är torra (ingen snuva, inget slem osv.) precis som jag hört att de ska vara. nu har ju grissjukan förvisso florerat så länge att det inte ens är särskilt uppseendeväckande om man skulle åka på den, annat var det när jens lekman och gothia cup-kidsen nöffade omkring och spred skräck i stan för ett par månader sedan, så jag kan lika gärna stå över den här gången och satsa på något trendigare istället.
nåväl, jag stannade till hemulbarnets stora förtjusning hemma från jobbet imorse och kommer nog göra det resten av veckan också. om det inte vore för att vissa tror att jag är en helig treenighet av klätterställning, passopp och lekledare så hade det kunnat vara riktigt gött att ligga här i soffan och kolla på daytime tv och vara precis lagom sjuk. för dålig för att gå till jobbet, men tillräcklig bra för att inte längta efter döden. det har jag för övrigt inte gjort sedan denna någon var ett litet knyte som sov förmiddag på mitt bröst. tittat på day time tv alltså, inte haft dödslängtan. men tack vare trakasserierna har jag hållit igång långa stunder och faktiskt fått ungefär en kubikmeter tidningar sorterade och en kasse kläder prismärkta. igår kväll var jag och kiddot nere i källaren och hämtade allt målerirelaterat vi kunde hitta och i morgon kanske jag slår till och spacklar köksväggen och ber bovärden om en rekvisition på färg. den här veckan skulle nog i så fall kunna gå till historien som min mest produktiva på mycket länge, kanske tll och med den mest produktiva någonsin.