jonna dignelius

att ingen tänkt på det tidigare! i med ett paket havregryn och vips: rent hav!

gå på den på kvinnofolkhögskolan! kom och köp våra avlagda kläder och prylar. tänk på att jag är fattig. så fattig att det stod medges ej när jag försökte proviantera på ica tidigare idag. fyra dagar efter lön. nu får ni ursäkta medan jag går och lägger något fuktigt över pannan och gräver ner mig i ångest.

hemulbarnet har fått en förskoleplats från och med 30 november. vårt förstahandsval och det datum vi önskade (eller för att vara korrekt till och med en dag tidigare än vi önskade), ingen kö här inte. kvällens aktivitet blev följdaktligen att fylla i papper om vilka vi är, vad vi tjänar och hur vårt schema ser ut. i min enfald trodde jag att vi skulle komma att ligga på pedagogernas gillar-lista eftersom jag jobbar så glassiga tider, nära hemmet och dessutom bara 75%, men icke. när vi räknade lite på lämna- och hämtatider visade det sig att det stackars barnet ändå kommer tvingas vara på förskolan åtta timmar och fyrtiofem minuter. varje dag. det är ju helt sjukt! jag antar att det är lika bra att jag säger upp mig och blir hemmamamma på en gång.

kan någon svara på varför jag alltid måste kolla om ungen slagit i munnen så fort hon racklar till det och börjar gråta? varför tror jag genast att hon slagit ut alla tänder oavsett vilken kroppdel som nuddar marken först?

samma visa varje månad. idag 32 öre på kontot och en blöjstackare kvar i hyllan. imorgon efter räkningarna 2300 kronor. men det är lugnt, för vi tycker ändå inte att det är roligt att hitta på något eller unna oss något.

av någon anledning kollar vi på efterlyst.

j: hur många var de [som rånade värdedepån]?
o: det sa de inte. men de måste ju ha varit några stycken.
j: hur mycket kom de över då?
o: jag hörde någon som sa en miljard. (leif gw säger hundratals miljoner nu. sak samma.)
j: håhå. säg att de är tio stycken. det är ändå hundra mijoner var om de splittar rakt av. hoppas det är någon vi känner som har gjort det!

jag är inne i ett solitaire-skov. så här ligger det till: på min mobil har jag tre spel. tetris, backgammon och solitaire. det i kombination av ett släktträd bestående av idel rökare, alkoholister och en och annan narkoman kan naturligtvis aldrig sluta väl.
i somras snöade jag in på tetris rätt rejält. jag spelade så fort jag fick en minut över och fick jag ingen minut över spelade jag ändå. medan jag väntade på bussen. ombord på bussen tills jag blev åksjuk. på väg från bussen så att jag nästan blev påkörd varje gång jag gick över gatan på väg till jobbet. och så vidare. tills det blev allt för pinsamt att vara hon som alltid spelar tetris på mobilen. då la jag av. cold turkey.
för någon vecka sedan var jag på väg att halka ner i backgammonträsket. jag vet inte vad som blev vändningen men jag tog mig ur det rätt snabbt. kanske beror det på att jag inte riktigt fattar reglerna. det går såklart inte att fuska, men jag kan heller aldrig lägga upp någon ordentlig strategi, så när jag kommer upp på lite högre svårighetsnivå har jag såklart inte en chans.
nu har jag kommit på mig själv med att flera kvällar i rad ligga med täcket över huvudet och bara lägga en sista omgång solitaire innan jag somnar. under täcket för att inte displayen ska lysa upp hela sovrummet och för att inte knapprandet ska väcka dignelius junior. inte för att jag tror att hon är så lättväckt egentligen, men man kan inte vara nog försiktig när det kommer till att dölja sitt spelberoende för familjen.

och just det ja, jag och en gelike har ju haussat igång nästan alla kollegor på enheten på att spela en gemensam lotto varje lördag också. dags att trappa ner? jag ska bara vinna de där miljonerna först. sen ska jag sluta.

göteborgs stift var sämst i landet på att rösta och sverigedemokraterna fick typ tio procent av de få röster som faktiskt lades. and so on.

o: varför röstade du på sverigedemokraterna?
j: jag röstade inte på sverigedemokraterna. jag röstade inte alls.
o: att inte rösta är samma sak som att rösta på sverigedemokraterna.
j: att rösta när man inte satt sig in i vilka alternativ som finns är oansvarigt.
o: du röstade på sverigedemokraterna.

ok, det var dumt gjort att skjuta på att kolla upp något vettigt att rösta på tills klockan var kvart i åtta på valdagen och jag hade oanständiga kläder på mig och ett gnällklängigt barn på halsen och inte en chans att ta mig iväg till vallokalen. jag erkänner. kan vi glömma att det här valet har ägt rum och gå vidare nu? ok?

jag stödköpte en låda kakor av en kollegas dotter häromdagen. synd bara att ingen annan i familjen tyckte om kakorna och att de aldrig hört talas om solidaritet. de kan alltså inte tänka sig att äta och se glada ut för att vara snälla, så nu blir jag tvungen svulla i mig hela lådan på egen hand. vilken otur.

jonna pre barn: jag ska aldrig ta mina barn till snabbmatsrestauranger och köpa happy meal och annat crap. om de tjatar ska jag berätta att det är andra barn som tillverkat prylarna.

jonna med hungrig unge på knalleland: fun-box på sibylla.


jonna pre barn: tv är ingen barnvakt. mina barn ska aldrig få sitta och kolla på film bara för att jag ska kunna ta sovmorgon.

jonna i en framtid nära dig: *play* zzz

i eftermiddags när jag kom hem från jobbet och bytte om till hemma-outfit upptäckte jag att jag gått med aviga trosor hela dagen. jag vet inte vad jag ville ha sagt med det. kanske att jag är så trött att det är synd om mig. kanske att jag är så blek att det är synd om mig. hej hej.