elaka ponnyn

vi leker med tunneln när hemulen kastar sig upp på min rygg. jag tycker inte om när hon gör så eftersom jag har så dålig koll på henne då och är helt säker på att hon ska ramla ner och slå i munnen, men just den här gången låter jag det av någon anledning passera. och självklart händer det.

oliver: hej, min dotter har ramlat och slagit i munnen. jag kan inte se om blodet kommer från tandköttet eller läppen. vad ska jag kolla efter för att veta om vi ska ta henne till en tandläkare?
1177: är det hål rakt genom läppen?
oliver: ja, det är hål rakt genom läppen. det är därför jag för det första inte kan se vartifrån blodet kommer och för det andra håller huvudet kallt och ringer er i stället för att sitta i bilen på väg till barnakuten just nu.


det sista sa han inte. vi misstänker att det inte var så farligt, tänderna verkar sitta fast, hon slutade gråta relativt snart, hon verkade inte särskilt besvärad när jag ammade henne efteråt och hon protesterade inte överdrivet mycket vid tandborstningen (fast vi lät henne ändå slippa borsta precis där hon slagit i), men det blir nog en uppseendeväckande fläskläpp.

för en stund sedan ynkade hon i sömnen. hon drömde säkert mardrömmar om den elaka ponnyn.

enkelt och genialt!



att ingen tänkt på det tidigare! i med ett paket havregryn och vips: rent hav!

välj rätt



gå på den på kvinnofolkhögskolan! kom och köp våra avlagda kläder och prylar. tänk på att jag är fattig. så fattig att det stod medges ej när jag försökte proviantera på ica tidigare idag. fyra dagar efter lön. nu får ni ursäkta medan jag går och lägger något fuktigt över pannan och gräver ner mig i ångest.

word!

läs här och här. godnatt.

åtta timmar och fyrtiofem minuter

hemulbarnet har fått en förskoleplats från och med 30 november. vårt förstahandsval och det datum vi önskade (eller för att vara korrekt till och med en dag tidigare än vi önskade), ingen kö här inte. kvällens aktivitet blev följdaktligen att fylla i papper om vilka vi är, vad vi tjänar och hur vårt schema ser ut. i min enfald trodde jag att vi skulle komma att ligga på pedagogernas gillar-lista eftersom jag jobbar så glassiga tider, nära hemmet och dessutom bara 75%, men icke. när vi räknade lite på lämna- och hämtatider visade det sig att det stackars barnet ändå kommer tvingas vara på förskolan åtta timmar och fyrtiofem minuter. varje dag. det är ju helt sjukt! jag antar att det är lika bra att jag säger upp mig och blir hemmamamma på en gång.

vote for change





plötsligt överraskar jag mig själv och familjen med att gå loss och riva ner kökstapeten. jag som bara gick in dit för att lyssna på
lördagsintervjun med lars ohly och diska lite.

var det munnen?!

kan någon svara på varför jag alltid måste kolla om ungen slagit i munnen så fort hon racklar till det och börjar gråta? varför tror jag genast att hon slagit ut alla tänder oavsett vilken kroppdel som nuddar marken först?

kom ihåg var ni såg henne först


för mycket månad - för lite pengar

samma visa varje månad. idag 32 öre på kontot och en blöjstackare kvar i hyllan. imorgon efter räkningarna 2300 kronor. men det är lugnt, för vi tycker ändå inte att det är roligt att hitta på något eller unna oss något.

brottsromantik

av någon anledning kollar vi på efterlyst.

j: hur många var de [som rånade värdedepån]?
o: det sa de inte. men de måste ju ha varit några stycken.
j: hur mycket kom de över då?
o: jag hörde någon som sa en miljard.
(leif gw säger hundratals miljoner nu. sak samma.)
j: håhå. säg att de är tio stycken. det är ändå hundra mijoner var om de splittar rakt av. hoppas det är någon vi känner som har gjort det!

missbrukarpersonlighet? jag? nej då.

jag är inne i ett solitaire-skov. så här ligger det till: på min mobil har jag tre spel. tetris, backgammon och solitaire. det i kombination av ett släktträd bestående av idel rökare, alkoholister och en och annan narkoman kan naturligtvis aldrig sluta väl.
i somras snöade jag in på tetris rätt rejält. jag spelade så fort jag fick en minut över och fick jag ingen minut över spelade jag ändå. medan jag väntade på bussen. ombord på bussen tills jag blev åksjuk. på väg från bussen så att jag nästan blev påkörd varje gång jag gick över gatan på väg till jobbet. och så vidare. tills det blev allt för pinsamt att vara hon som alltid spelar tetris på mobilen. då la jag av. cold turkey.
för någon vecka sedan var jag på väg att halka ner i backgammonträsket. jag vet inte vad som blev vändningen men jag tog mig ur det rätt snabbt. kanske beror det på att jag inte riktigt fattar reglerna. det går såklart inte att fuska, men jag kan heller aldrig lägga upp någon ordentlig strategi, så när jag kommer upp på lite högre svårighetsnivå har jag såklart inte en chans.
nu har jag kommit på mig själv med att flera kvällar i rad ligga med täcket över huvudet och bara lägga en sista omgång solitaire innan jag somnar. under täcket för att inte displayen ska lysa upp hela sovrummet och för att inte knapprandet ska väcka dignelius junior. inte för att jag tror att hon är så lättväckt egentligen, men man kan inte vara nog försiktig när det kommer till att dölja sitt spelberoende för familjen.

och just det ja, jag och en gelike har ju haussat igång nästan alla kollegor på enheten på att spela en gemensam lotto varje lördag också. dags att trappa ner? jag ska bara vinna de där miljonerna först. sen ska jag sluta.

just rub it in

göteborgs stift var sämst i landet på att rösta och sverigedemokraterna fick typ tio procent av de få röster som faktiskt lades. and so on.

o: varför röstade du på sverigedemokraterna?
j: jag röstade inte på sverigedemokraterna. jag röstade inte alls.
o: att inte rösta är samma sak som att rösta på sverigedemokraterna.
j: att rösta när man inte satt sig in i vilka alternativ som finns är oansvarigt.
o: du röstade på sverigedemokraterna.

ok, det var dumt gjort att skjuta på att kolla upp något vettigt att rösta på tills klockan var kvart i åtta på valdagen och jag hade oanständiga kläder på mig och ett gnällklängigt barn på halsen och inte en chans att ta mig iväg till vallokalen. jag erkänner. kan vi glömma att det här valet har ägt rum och gå vidare nu? ok?

talk like a pirate day


My pirate name is:

Red Jenny Rackham

Passion is a big part of your life, which makes sense for a pirate. You have the good fortune of having a good name, since Rackham (pronounced RACKem, not rack-ham) is one of the coolest sounding surnames for a pirate. Arr!
Get your own pirate name from piratequiz.com.
part of the fidius.org network

godsak för god sak



jag stödköpte en låda kakor av en kollegas dotter häromdagen. synd bara att ingen annan i familjen tyckte om kakorna och att de aldrig hört talas om solidaritet. de kan alltså inte tänka sig att äta och se glada ut för att vara snälla, så nu blir jag tvungen svulla i mig hela lådan på egen hand. vilken otur.

principer schmrinciper

jonna pre barn: jag ska aldrig ta mina barn till snabbmatsrestauranger och köpa happy meal och annat crap. om de tjatar ska jag berätta att det är andra barn som tillverkat prylarna.

jonna med hungrig unge på knalleland: fun-box på sibylla.


jonna pre barn: tv är ingen barnvakt. mina barn ska aldrig få sitta och kolla på film bara för att jag ska kunna ta sovmorgon.

jonna i en framtid nära dig: *play* zzz

here we go again

tisdag morgon. en kollega förfasar sig över en tjej med extremt kort minikjol och stringtrosor som hon sett på stan.
kollega: man såg allt! det var så man tyckte synd om henne.
rasistkollega: har man sådana kläder på sig förtjänar man att bli våldtagen. jag vet att man inte får säga så, men så är det ju!
jag: gäller det även om det skulle hända dina döttrar?

hon har bara någon minut tidigare gnällt över att döttrarna har så "små" kläder i tid och otid, vilket varit upptakten till hela diskussionen.
rasistkollega: nej, för jag har sagt till dem att de ska akta sig när det finns så mycket invandrare som har sina kvinnor helt täckta och som tycker att det är ok att våldta tjejer som klär sig utmanande och sedan stena dem till döds och säga att det var deras eget fel.
ungefär här exploderar mitt huvud. det är så många fel att jag inte vet vart jag ska börja. det blir liksom någon slags overload.
jag: fast riktigt så funkar det ju inte...
rasistkollegan lallar iväg, samtalet dör ut och jag börjar fila på en fälla. mer om det om/när jag får chansen att verkställa min plan.

just nu stör jag mig på...

...att det inte går att lägga in nya länkar i menyn strax högerut.

...
metrolifestyle, som i sitt korståg mot amning gärna kommer med påståenden men ogärna redovisar var de får sina fakta ifrån. min fråga om var man kan lyssna på hela det nedklippta samtalet med hjälpmamman har de för övrigt inte heller svarat på ännu.

vräng i halvtid


i eftermiddags när jag kom hem från jobbet och bytte om till hemma-outfit upptäckte jag att jag gått med aviga trosor hela dagen. jag vet inte vad jag ville ha sagt med det. kanske att jag är så trött att det är synd om mig. kanske att jag är så blek att det är synd om mig. hej hej.

lalalalala bingo!


fika finns


Tidigare inlägg Nyare inlägg