jonna dignelius

många är frågorna och svävande har svaren blivit, men nu börjar vi kunna sätta någon form av titel på den nya tjänsten. för att sammanfatta det kan vi väl (iallafall tills vidare) säga att jag är kost- och nutritionsombud. frågor på det?

idag var inte bara första dagen i resten av mitt liv, utan också första dagen på nya jobbet. fnittrig stämning och spänd förväntan rådde. det kommer nog bli bra det här. och så en sak till. förutom att jag blev tilldelad exakt den avdelningen jag hade hoppats på fick jag reda på att vi får friskvårdsbidrag, jävligt billig frukost, pedagogisk (which means gratis) lunch och fri frukt. gött mos so far alltså.

har man inget blått skåp så går det lika bra att ställa sig uppe på sin rosa byrå och slå en drill.

min tandläkare har beordrat mig att inte äta oftare än var tredje timme. om han hade sett mig idag hade han gråtit. my, oh my, vilken ätfest den här dagen har varit. inte nog med att jag mumsade mig igenom varenda en av montrarna på matmässan, jag köpte dessutom med mig lite av det göttesta hem och lyckades på så vis pressa in ett extra mål en och en halv timme efter middagen. och så lite bridgeblandning på det. och imorgon ska vi hem till hemulens gammelfarmor och hetsäta. hejdå tänder.

vad är nu detta? tennis?! när jag hade laddat för att kolla svår film. och eftersom jag inte förstår poängsystemet kan jag inte ens räkna ut på ett ungefär hur länge de tänker dra över. jag blir alltså tvungen att sitta och slötitta på eländet.
vem är det förresten som har bestämt att sport är så viktigt att det ska få gå före allt annat? ge mig antingen min oscar wilde-film eller demonstranter och kravallpolis (matchen står mellan sverige och israel), och det nu!

(jag är så upprörd att jag redan har hunnit trycka i mig mer än en halv 70-procentig chokladkaka bara medan jag hackat på det här inlägget.)

oliver förhörde mig precis på bit för bit-frågorna i dagens arbete. som gammal fältbiolog skäms jag att erkänna att jag gick bet på ledtrådar som huvudsakligen brun, kan bli en meter lång och äter fisk och små däggdjur under kategorin bevingat. korrekt svar: havsörn. mitt svar: fladdermus. vad trodde jag? att vi befinner oss i transylvanien?

är det bara min man som tar ut föräldraledighet? nej, naturligtvis inte. öppna förskolan kryllar ju av pappor, och idag när jag och lillhemulen var på stadsbiblioteket såg vi åtminstone fyra daglediga män med små barn. men ibland undrar jag, till exempel när jag för femtioelfte gången på kort tid får svara på frågor om vem som tar hand om molvig när jag jobbar. ja, vem tror ni? grannen? han som säljer bingolotter utanför ica? tomten? vad tycker han om det då? brukar följdfrågan bli. well, naturligtvis hatar han det, och ungen också, men jag tvingar dem. när fick en mamma senast frågan om vad hon tycker om att vara hemma med sitt barn?
min (f.d.) chef leder för övrigt ligan efter att ha frågat vem som tar hand om grabben på dagarna. vilken grabb? jag har bara ett barn, och hon är inte någon grabb.

vi tjafsar om hur och när den lilla fastlagsbullen ska sova. jag kan som vanligt inte låta oliver göra på sitt sätt utan måste prompt vara där och sticka en cocktailpinne i sidan på honom hela tiden. hur ska du göra när hon blir stor och tung? tror du verkligen att du fortfarande kommer orka vippa henne till sömns när hon väger över tio kilo? jag brukar göra si. jag brukar göra så.

det kommer nog att ordna sig, precis som allt annat. på måndag börjar jag jobba.

hemulen har fått en småkusin. han heter bob och kom 10 februari. vi säger hej till bob.

här sitter jag och bloggar klockan elva på kvällen, som om det inte fanns en morgondag. en morgondag då jag dessutom ska vara på jobbet (det gamla, som jag för övrigt sa upp mig från idag) klockan halv sju. ombytt, instämplad och klar. varför gör jag så här mot mig själv?

och inte vann vi en endaste krona på lotto idag heller. tre rätt, schmre rätt. jag antar att jag får avboka min tandläkartid och gå till smeden och dra ut tänderna istället.

jag har ju fiskat lite efter att vi borde gå och ta en tjejöl, och kanske en liten och billig matbit, någon gång inom en snar framtid, så vad säger ni? när är vi alla available samtidigt? och vart är vi sugna på att gå?
eftersom hemulens nattsömn har varit lite si och så på sista tiden så föreslår jag kontiki (ligger i änggården), så jag slipper kasta mig in i en taxi och åka genom hela stan om en paniksituation skulle uppstå på hemmaplan. men låt inte det hindra er från att komma med kreativa förslag, jag är öppen för allt som ligger hitom centrum.

vi har ganska bra spanläge från vårt köksfönster och nyss när vi röjde upp efter frukosten såg oliver en kvinna i ridkläder gå förbi utanför. sedan gick det utför.

o: där går en som ska iväg och rida.
j: undrar om det är hon som torkar stallkläder i torkrummet. (bakgrundsinfo: någon gör det och det luktar därefter därinne.)
o (uppspelt): det är säkert hon!
j (hetsigt): kolla upp hennes registreringsnummer när hon kör ut bilen!
o (ännu hetsigare): aha! <namn>!
j (med vild uppsyn): vilket nummer bor hon på?!
o: man får inte den infon i sms:et.
j: gå och ratsita henne då!
o (i glättigt tonfall, riktat till pygmélius): ska du följa med pappa och ratsita lite?
o (andfått): undrar om man får reda på hennes lägenhetsnummer.
j: ja, hoppas! så kan du lägga en lapp i brevinkastet! (som om det inte hade räckt med namnet för att hitta hennes brevinkast.)
o: nej, så jag kan kolla när hon har tvättid och gå dit och jämföra hur mycket det luktar före och efter.

jag tror vi behöver hjälp.

jag kom just att tänka på en konversation jag hade med min vän, som fött sitt barn med snitt, i somras.

vännen: jag hoppas att jag får uppleva en vaginal förlossning nästa gång.
jonna: ja, det hoppas jag också att du får!

ärligt talat? en vaginal förlossning borde man ju inte ens önska sin värsta fiende. ändå skulle jag kunna göra om det tusen gånger. (nej, jag är inte sugen på fler barn. jag uppskattar en god natts sömn allt för mycket.)

jag har fått ett jobb! av flera flera hundra sökande valde de mig, mitt i den uttjatade lågkonjunkturen då alla andra får sparken. vad är oddsen? och det är inte vilket jobb som helst. o nej. det är ett av de två jobb jag sökt på allvar och verkligen varit sugen på. arbetstiderna är förträffliga (75%, 8 till 15, måndag till fredag, inga röda dagar), det ligger på rätt sida av stan (tiden från dörr till dörr hamnar på runt halvtimmen) och jag kommer få ut nästan tre gånger så mycket som jag fått under föräldraledigheten (vilket i och för sig äts upp i andra änden av att oliver kommer få ut ganska exakt på öret lika mycket mindre nu när han ska vara hemma). enda egentligen haken hittills är att jag bara är garanterad jobb fram till nyår.

"låt bollarna stå kallt minst två timmar före servering". ja, jag lovar.

fråga mig inte vad de här två sysslat med medan jag var på jobbet igår, men 18:03 var de redan så här trötta: