jonna dignelius

för första gången sedan hemulens födelse har vi klarat av en längre (utanför kommunen, undantaget resor till/från bb, mormor, stormarknaden, skärgården och ett dop) bilresa utan ett enda stopp. det ni!

j: behöver jag handla? (meaning: ska jag köpa godis? säg att jag ska köpa godis.)
o: nä, vi åker ju tidigt imorgon, så vi rensar väl kylen så gott det går ikväll och till frukost imorgon. men om du bara måste ha karameller så kan jag inte hindra dig. :-) (meaning: ja! köp godis! massor av godis!)

det slår aldrig fel. precis när jag slutat hatta fram och tillbaka i köket och satt mig till rätta vid bordet ställer sig hemulen upp och deklarerar att hon ätit färdigt. (ja, hon ställer sig upp i den höööga stolen och vinglar betänkligt och ja, det skulle kunna sluta riktigt illa om hon ramlade därifrån, men att spänna fast henne med det lilla bältet är inget alternativ eftersom hon då har noll fokus på att sitta ner och äta, bara en enda tanke i huvudet - måste ta mig loss - och gnäller som en ostämd fiol.) vi lyfter ner henne och hon drar iväg till sitt rum nog länge för att jag ska hinna plocka upp besticken. ungen kommer tillbaka och propsar på att jag ska ta upp henne i mitt knä. för husfridens skull får hon sin vilja igenom. jag försöker äta enbart med vänsterhanden samtidigt som jag parerar utfallen hon gör med fötterna mot min tallrik. hon tröttnar, glider ner på golvet och går iväg en sväng till. jag ser min chans att okynnesäta en (varm) portion till. barnet återvänder. and so on. varje måltid.

om det inte vore för att jag har flera timmar på mig att frossa efter att hon gått och lagt sig hade det kanske slutat med att jag blivit smal. hemska tanke.

just det, jag har ju fått en ny hjälpreda också. tack för den. föreningen grunden hade troligtvis varit till större hjälp. jag vet inte riktigt på vilken nivå jag ska lägga ribban när jag ger honom uppgifter. att ta fram kaffekoppar och fat och ställa på en serveringsvagn brukar gå ganska bra, utom i morse när han hörde fyrans flåsiga sportkommentator uttala sig om den fantastiska simmarfemtonåringens nyputsade världsrekord. då släppte han helt sonika allt han hade för händer för att gå närmare och ställa sig och blänga med tom blick. inte för att hela min dag stod och föll med hans insats, tvärtom (förra veckan när han var sjuk njöt jag av varje sekund på jobbet), men lite arbetsmoral kan man ändå väl begära även om han bara är sjutton år (lika gammal som jag var när jag jobbade ensam i ett gatukök och hade ansvar för lås, larm, kassor, cigaretter, öl, heta frityroljor... and so on).
fruktsallad, som vilket förskolebarn som helst brukar ro i land med, har han för övrigt också lyckats misslyckas med. jag gav pojkvaskern en fruktkorg, en kniv, en skärbräda och en skål och sa "du kan väl fixa en fruktsallad till mellanmålet så går jag och packar upp varorna under tiden". tyvärr glömde jag tala om för honom att man brukar ta bort klistermärken, grova skal, kärnor och kärnhus från frukten innan man hackar och serverar den.
annars är han väl helt ok, förutom att han helt verkar sakna social kompetens, känsla för takt och ton, vidvinkelseende och, som sagt, simultankapacitet.

jag har kört på skolkalenderkonceptet ett antal år för länge nu, det är liksom alltid lika drygt och oväntat när man når the end of time mitt i sommaren, så som ett steg mot mitt nya vuxna liv gick jag idag efter jobbet och köpte mig en ful kalender som följer det riktiga året. den billigaste med två röda prislappar på. två röda prislappar som lossnade fint men lämnade allt  klister kvar. vodka bet inte det minsta på klibbet. bensin? för pinsamt att ge sig ut och slanga. men handdesinfektion då? jodå, nästan allt klet försvann, och den blanka svarta ytan också. nu ser det ju till och med ut som att jag använt den sedan nyår. perfa. dubbla vuxenpoäng.

jag läser överallt om folk som är bakfulla till höger och vänster. bakisfilm mig hit och dagen efter-mat mig dit. är det inte ganska överskattat det här med att dricka sig bakrusig egentligen? jag kommer med all säkerhet göra det igen, när jag har klippt navelsträngen och kan sova borta, men just nu känns det så totalt främmande. jag gillar konceptet ett till två glas vin en till två gånger i veckan. på sin höjd. jag har nog gått och blivit lite gammal.

nu går det så där fort igen. helt plötsligt kan ungen klä på sig byxor själv, hålla pennan i ett riktigt penngrepp när hon ritar, lägga nästan alla klossarna i rätt hål och sticka in nycklar i låsen. and as i write ser jag genom fönstret hur hon står i hallonsnåren och plockar hallon så fint, så fint, ett och ett och stoppar dem i munnen. vem lärde henne allt det där?

jag är så våldsamt sugen på att lägga pärlplattor hela dagen, eller kanske sticka iväg och plocka kilovis med hallon och kantareller. alltså plocka - inte leka med och riva sönder i dess minsta beståndsdelar. synd bara att inget av det är särskilt lämpliga aktiviteter att sysselsätta ett fjortonmånadersbarn med.

jag hade inga större problem med foglossning när jag väntade hemulen. visst var det lite jobbigt att inte kunna sova/sitta/stå/gå i vilken position jag ville utan att få känslan av att bäckenet var på väg att rämna, men det var ändå inte värre än att jag kunde gå till jobbet och lyfta tunga saker i vecka 37 (av 40, för er som inte är pålästa graviditetsnördar). jag hade också hört att det kunde ta några veckor innan foglossningen gick tillbaka. vad jag dock inte var beredd på var att några veckor kan innebära ganska många veckor. nu har det gått i runda slängar 62 veckor sedan jag födde hemulen och det är fortfarande inte helt ok. så sent som idag när jag dammsög hallen lite snabbt kände jag att det var dags att överlåta hushållssysslorna på käre far och själv krypa upp i soffan med en ask praliner och oja mig.

alla andra barn har störtat från skötbord och rullat ut från soffor. alla barn utom hemulen såklart, för vi är ju ansvarsfulla föräldrar med koll. trodde vi. idag var det dags för jungfruflygturen. från köksbänken med ryggen före ner på en stol och sedan vidare med pannan först rakt ner i golvet.
fem minuter tröstlös gråt och en kvart telefonkö till 1177 senare håller vi lillnos under uppsikt. petar på henne med jämna mellanrum för att försäkra oss om att hon inte sover för djupt, hoppas slippa kräk i sängen och låter bli att tro att vi är lite bättre än andra föräldrar.

en man sköts på öppen gata i ett bostadsområde i västra frölunda i göteborg på tisdagseftermiddagen. ... blablabla blablabla blablabla ... polisen jagar en ensam gärningsman med helikopter läser jag precis på fyrans text-tv. vänta nu. en ensam gärningsman med helikopter? jävligt otippat måste jag säga. om jag ska bli skjuten på öppen gata någon gång så vill jag bannemig också att det ska ske från en helikopter.

jag har vallningar och svettas så mycket att jag omöjligt kan ha en jobb-t-shirt på mig mer än en dag. hur bisarrt är det inte att vara tvungen att boka tvättid två gånger och fylla maskinerna med kläder som man bara haft på sig i sex timmar? jag misstänker att det är ett tecken på att jag är på väg in i klimakteriet. jo, det är möjligt. jag vet det eftersom jag sett en kvalitetsdokumentär på femman om en kvinna som gick det ödet till mötes redan i tonåren.

jag var nyss och köpte cigaretter (don't panic, det är inte jag som ska röka dem) för första gången på nästan två år. det kändes mycket märkligt på flera sätt. bland annat eftersom paketet kostade 48 kronor. hade jag suttit på en stol hade jag troligtvis ramlat av den. 48 kronor. det blir alltså 2:40 stycket. helt crazy.

rör ihop the following:
500 g köttfärs
1 ägg
1 riven gul lök
3 rivna vitlöksklyftor
1 msk pesto
svartpeppar efter tyckte och smak och kanske lite salt om man lever on the edge och/eller inte har några oskyldiga barnnjurar att ta hänsyn till.
smeten formar man till 12 feta järpar som rullas in i en halv skiva bacon vardera. om man inte redan har ont i hjärttrakten bryner man dem runt om i smör, lägger upp dem på någonting ugnsfast och efterkör dem på 175-200°c i 8-10 minuter.
serveras med valfritt mer eller mindre fettbildande tillbehör. idag blev det färskpotatis och sweet chili-yoghurt. en annan gång kanske det blir lite rostade rotfrukter och en ordentlig varm sås.
vegetarianer göre sig icke besvär.