jonna dignelius

just det, jag har ju fått en ny hjälpreda också. tack för den. föreningen grunden hade troligtvis varit till större hjälp. jag vet inte riktigt på vilken nivå jag ska lägga ribban när jag ger honom uppgifter. att ta fram kaffekoppar och fat och ställa på en serveringsvagn brukar gå ganska bra, utom i morse när han hörde fyrans flåsiga sportkommentator uttala sig om den fantastiska simmarfemtonåringens nyputsade världsrekord. då släppte han helt sonika allt han hade för händer för att gå närmare och ställa sig och blänga med tom blick. inte för att hela min dag stod och föll med hans insats, tvärtom (förra veckan när han var sjuk njöt jag av varje sekund på jobbet), men lite arbetsmoral kan man ändå väl begära även om han bara är sjutton år (lika gammal som jag var när jag jobbade ensam i ett gatukök och hade ansvar för lås, larm, kassor, cigaretter, öl, heta frityroljor... and so on).
fruktsallad, som vilket förskolebarn som helst brukar ro i land med, har han för övrigt också lyckats misslyckas med. jag gav pojkvaskern en fruktkorg, en kniv, en skärbräda och en skål och sa "du kan väl fixa en fruktsallad till mellanmålet så går jag och packar upp varorna under tiden". tyvärr glömde jag tala om för honom att man brukar ta bort klistermärken, grova skal, kärnor och kärnhus från frukten innan man hackar och serverar den.
annars är han väl helt ok, förutom att han helt verkar sakna social kompetens, känsla för takt och ton, vidvinkelseende och, som sagt, simultankapacitet.

jag har kört på skolkalenderkonceptet ett antal år för länge nu, det är liksom alltid lika drygt och oväntat när man når the end of time mitt i sommaren, så som ett steg mot mitt nya vuxna liv gick jag idag efter jobbet och köpte mig en ful kalender som följer det riktiga året. den billigaste med två röda prislappar på. två röda prislappar som lossnade fint men lämnade allt  klister kvar. vodka bet inte det minsta på klibbet. bensin? för pinsamt att ge sig ut och slanga. men handdesinfektion då? jodå, nästan allt klet försvann, och den blanka svarta ytan också. nu ser det ju till och med ut som att jag använt den sedan nyår. perfa. dubbla vuxenpoäng.

jag läser överallt om folk som är bakfulla till höger och vänster. bakisfilm mig hit och dagen efter-mat mig dit. är det inte ganska överskattat det här med att dricka sig bakrusig egentligen? jag kommer med all säkerhet göra det igen, när jag har klippt navelsträngen och kan sova borta, men just nu känns det så totalt främmande. jag gillar konceptet ett till två glas vin en till två gånger i veckan. på sin höjd. jag har nog gått och blivit lite gammal.

nu går det så där fort igen. helt plötsligt kan ungen klä på sig byxor själv, hålla pennan i ett riktigt penngrepp när hon ritar, lägga nästan alla klossarna i rätt hål och sticka in nycklar i låsen. and as i write ser jag genom fönstret hur hon står i hallonsnåren och plockar hallon så fint, så fint, ett och ett och stoppar dem i munnen. vem lärde henne allt det där?

jag är så våldsamt sugen på att lägga pärlplattor hela dagen, eller kanske sticka iväg och plocka kilovis med hallon och kantareller. alltså plocka - inte leka med och riva sönder i dess minsta beståndsdelar. synd bara att inget av det är särskilt lämpliga aktiviteter att sysselsätta ett fjortonmånadersbarn med.

jag hade inga större problem med foglossning när jag väntade hemulen. visst var det lite jobbigt att inte kunna sova/sitta/stå/gå i vilken position jag ville utan att få känslan av att bäckenet var på väg att rämna, men det var ändå inte värre än att jag kunde gå till jobbet och lyfta tunga saker i vecka 37 (av 40, för er som inte är pålästa graviditetsnördar). jag hade också hört att det kunde ta några veckor innan foglossningen gick tillbaka. vad jag dock inte var beredd på var att några veckor kan innebära ganska många veckor. nu har det gått i runda slängar 62 veckor sedan jag födde hemulen och det är fortfarande inte helt ok. så sent som idag när jag dammsög hallen lite snabbt kände jag att det var dags att överlåta hushållssysslorna på käre far och själv krypa upp i soffan med en ask praliner och oja mig.

alla andra barn har störtat från skötbord och rullat ut från soffor. alla barn utom hemulen såklart, för vi är ju ansvarsfulla föräldrar med koll. trodde vi. idag var det dags för jungfruflygturen. från köksbänken med ryggen före ner på en stol och sedan vidare med pannan först rakt ner i golvet.
fem minuter tröstlös gråt och en kvart telefonkö till 1177 senare håller vi lillnos under uppsikt. petar på henne med jämna mellanrum för att försäkra oss om att hon inte sover för djupt, hoppas slippa kräk i sängen och låter bli att tro att vi är lite bättre än andra föräldrar.

en man sköts på öppen gata i ett bostadsområde i västra frölunda i göteborg på tisdagseftermiddagen. ... blablabla blablabla blablabla ... polisen jagar en ensam gärningsman med helikopter läser jag precis på fyrans text-tv. vänta nu. en ensam gärningsman med helikopter? jävligt otippat måste jag säga. om jag ska bli skjuten på öppen gata någon gång så vill jag bannemig också att det ska ske från en helikopter.

jag har vallningar och svettas så mycket att jag omöjligt kan ha en jobb-t-shirt på mig mer än en dag. hur bisarrt är det inte att vara tvungen att boka tvättid två gånger och fylla maskinerna med kläder som man bara haft på sig i sex timmar? jag misstänker att det är ett tecken på att jag är på väg in i klimakteriet. jo, det är möjligt. jag vet det eftersom jag sett en kvalitetsdokumentär på femman om en kvinna som gick det ödet till mötes redan i tonåren.

jag var nyss och köpte cigaretter (don't panic, det är inte jag som ska röka dem) för första gången på nästan två år. det kändes mycket märkligt på flera sätt. bland annat eftersom paketet kostade 48 kronor. hade jag suttit på en stol hade jag troligtvis ramlat av den. 48 kronor. det blir alltså 2:40 stycket. helt crazy.

rör ihop the following:
500 g köttfärs
1 ägg
1 riven gul lök
3 rivna vitlöksklyftor
1 msk pesto
svartpeppar efter tyckte och smak och kanske lite salt om man lever on the edge och/eller inte har några oskyldiga barnnjurar att ta hänsyn till.
smeten formar man till 12 feta järpar som rullas in i en halv skiva bacon vardera. om man inte redan har ont i hjärttrakten bryner man dem runt om i smör, lägger upp dem på någonting ugnsfast och efterkör dem på 175-200°c i 8-10 minuter.
serveras med valfritt mer eller mindre fettbildande tillbehör. idag blev det färskpotatis och sweet chili-yoghurt. en annan gång kanske det blir lite rostade rotfrukter och en ordentlig varm sås.
vegetarianer göre sig icke besvär.

jonna: på tal om freaks så såg jag en knasig man på hållplatsen här nere häromdagen, han såg helt normal ut förutom att han hade en sandal på ena foten och och en vanlig sko på den andra...
kollega: det var nog min pappa.
jonna: haha, ja, eller hur.
kollega: var den "vanliga" skon en seglarsko?
jonna: ja.
kollega: då var det min pappa.

vad är oddsen?

jag vidhåller att det är lite knasigt beteende att glida runt med omaka skor. under konversationen som följde framkom dock förmildrande omständigheter.

hur det blev:
- jag tror jag har äggstanning på gång i högra bröstet.
- så bra, då äter vi paj imorgon.

hur det var tänkt:
- jag tror jag har mjölkstockning på gång i högra bröstet.
- stackars dig.

jag kan tolerera lite främmande ludd i torktumlaren. att folk dumpar möbler och bildäck på torkvinden. ja, till och med en cykel eller två i barnvagnsrummet. men när jag står och lagar fläskpannkaka och får syn på det här, då vaknar min inre vän av ordning. om jag inte vore så lat skulle jag ringa parkeringsbolaget. ögona böj.

det var tydligen ett tag sedan jag rakade mig under armarna sist, för när jag sen skulle rolla på deon tyckte jag att det såg så konstigt ut att jag inte rikitigt visste vart jag skulle sikta.

jag har bestämt vad jag ska ha på mig. fadern har bestämt vad han ska ha på sig. hemulen har ingen aning, men är å andra sidan den enda som har duschat.

igår: fredag jämn vecka equals glassbilen. mormor och moster annixa äter middag med oss. moster annixa åker vidare till lerum. vi andra dricker rioja-vin och tittar på ninas resa. mormor sover över.

idag: finsk samtidskonst och göteborgsk 60-70-talskonst på konstmuseet. fika på eva olssons kompani. mormor åker hem. sill och potatis till middag. presentinslagning och lite gammalt hederligt jag-har-ingenting-att-ha-på-mig-gnäll inför morgondagen.

imorgon: dop och babyfrossa i lindome.

huuur är det tänkt att man ska få ungens naglar klippta egentligen? ska jag vara tvungen att smyga mig på och skjuta henne med bedövningspilar genom ett sånt där blåsrör för att hon ska hålla sig såpass lugn att ingen av oss kommer till skada under manikyrsessionen? kan jag kanske lämna in henne på någon form av trimning, som man gör med hundar? eller ska jag bara accepterat att hon odlat klor och låtsas som att det är helt i sin ordning? hur bemöter jag situationen när hon börjar klösa på möblerna och bokstavligen klättra på väggarna?

1. gå på liseberg hela långa dagen och se till att ungen (och föräldrarna) får en ordentlig överdos intryck.
2. sov.

vi är nyss hemkomna från stranden. det blev en kort visit eftersom någon, jag nämner inga namn, vägrade ha på sig solhatt och/eller vistas i skuggan av det nyinköpta parasollet. ingen lyckad kombo om man är blond och tunnhårig.

en dutt socker
en skvätt vinäger
en ungefär lika stor skvätt vatten
ett par droppar diskmedel

blanda allt i någon form av kärl. (häll i diskmedlet sist. det ska inte skumma, bara bryta ytspänningen.)
fortsätt med det du höll på med innan.
räkna då och då dödsoffren.
njut av ett bananflugefritt kök.

oliver undrar hur många mammabloggar man kan besöka varje dag. hundra, svarar jag.